Jób 17
1 Lelkem meghanyatlott, napjaim elfogynak, vár rám a sír.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Még mindig csúfot űznek belőlem! Szemem az ő patvarkodásuk között virraszt.
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Kezest magadnál rendelj, kérlek, nékem; különben ki csap velem kezet?
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 Minthogy az ő szívöket elzártad az értelem elől, azért nem is magasztalhatod fel őket.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 A ki prédává juttatja barátait, annak fiainak szemei elfogyatkoznak.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 Példabeszéddé tőn engem a népek előtt, és ijesztővé lettem előttök.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 A bosszúság miatt szemem elhomályosodik, és minden tagom olyan, mint az árnyék.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 Elálmélkodnak ezen a becsületesek, és az ártatlan a képmutató ellen támad.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 Ám az igaz kitart az ő útján, és a tiszta kezű ember még erősebbé lesz.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 Nosza hát, térjetek ide mindnyájan; jőjjetek, kérlek, úgy sem találok bölcset köztetek.
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 Napjaim elmulának, szívemnek kincsei: terveim meghiusulának.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 Az éjszakát nappallá változtatják, és a világosság csakhamar sötétséggé lesz.
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 A sírnak mondom: Te vagy az én atyám; a férgeknek pedig: Ti vagytok az én anyám és néném.
till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
15 Hol tehát az én reménységem, ki törődik az én reménységemmel?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
