Jób 12

1 Felele erre Jób, és monda:

Då svarade Job, och sade:

2 Bizonyára ti magatok vagytok a nép, és veletek kihal a bölcseség!

Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.

3 Nékem is van annyi eszem, mint néktek, és nem vagyok alábbvaló nálatok, és ki ne tudna ilyenféléket?

Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?

4 Kikaczagják a saját barátai azt, mint engem, a ki Istenhez kiált és meghallgatja őt. Kikaczagják az igazat, az ártatlant!

Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;

5 A szerencsétlen megvetni való, gondolja, a ki boldog; ez vár azokra, a kiknek lábok roskadoz.

Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.

6 A kóborlók sátrai csendesek és bátorságban vannak, a kik ingerlik az Istent, és a ki kezében hordja Istenét.

Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.

7 Egyébiránt kérdezd meg csak a barmokat, majd megtanítanak, és az égnek madarait, azok megmondják néked.

Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;

8 Avagy beszélj a földdel és az megtanít téged, a tengernek halai is elbeszélik néked.

Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.

9 Mindezek közül melyik nem tudja, hogy az Úrnak keze cselekszi ezt?

Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;

10 A kinek kezében van minden élő állatnak élete, és minden egyes embernek a lelke.

Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?

11 Nemde nem a fül próbálja-é meg a szót, és az íny kóstolja meg az ételt?

Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?

12 A vén emberekben van-é a bölcseség, és az értelem a hosszú életben-é?

Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.

13 Ő nála van a bölcseség és hatalom, övé a tanács és az értelem.

När honom är vishet och magt, råd och förstånd.

14 Ímé, a mit leront, nem épül föl az; ha valakire rázárja az ajtót, nem nyílik föl az.

Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.

15 Ímé, ha a vizeket elfogja, kiszáradnak; ha kibocsátja őket, felforgatják a földet.

Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.

16 Ő nála van az erő és okosság; övé az eltévelyedett és a ki tévelygésre visz.

Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.

17 A tanácsadókat fogságra viszi, és a birákat megbolondítja.

Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.

18 A királyok bilincseit feloldja, és övet köt derekukra.

Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.

19 A papokat fogságra viszi, és a hatalmasokat megbuktatja.

Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.

20 Az ékesen szólótól eltávolítja a beszédet és a vénektől elveszi a tanácsot.

Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.

21 Szégyent zúdít az előkelőkre, és a hatalmasok övét megtágítja.

Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.

22 Feltárja a sötétségből a mélységes titkokat, és a halálnak árnyékát is világosságra hozza.

Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.

23 Nemzeteket növel fel, azután elveszíti őket; nemzeteket terjeszt ki messzire, azután elűzi őket.

Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.

24 Elveszi eszöket a föld népe vezetőinek, és úttalan pusztában bujdostatja őket.

Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;

25 És világtalan setétben tapogatóznak, és tántorognak, mint a részeg.

Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.