Zsoltárok 90

1 Ima Mózestől, az Isten emberétől. Uram! Menedék voltál te nekünk nemzedékben meg nemzedékben.

En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

2 Mielőtt hegyek születtek és létesítottél földet és világot és öröktől örökké te vagy Isten.

Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

3 Viaszatéríted a halandót szétporlásig és azt mondod: térjetek vissza, emberfiai!

Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."

4 Mert ezer esztendő a te szemeidben, akár a tegnapi nap, midőn elvonul s az őrszak az éjjelen.

Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

5 Elsodortad őket, mintegy alvásban vannak: reggel mint a fű felsarjad,

Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

6 reggel virul és felsarjad, estére elhervad és elszárad.

det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

7 Mert elfogyatkoztunk haragod által, és heved által megrémültünk.

Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

8 Magad elé helyezted bűneinket, rejtelmeinket arczod világosságába.

Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

9 Mert mind a napjaink eltüntek felindulásod által, elfogyasztottuk éveinket, mint leheletet.

Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

10 Éveink napjai – van azokban hetven esztendő s ha jó erőben, nyolczvan esztendő; és büszkeségük: fáradság és baj, mert sebesen elillan s mi tova rebbentünk.

Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

11 Ki ismeri haragodnak hatalmát, s a mely olyan mint a félelmed, felindulásodat?

Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

12 Napjainkat számlálni ekkép tudasd, hogy bölcs szívet nyerjünk.

Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

13 Fordulj felénk, Örökkévaló, – meddig még? – és könyörülj meg szolgáidon.

HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

14 Engedj jóllaknunk reggel szereteteddel, hadd ujjongjunk és örüljünk minden napjainkban.

Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

15 Örvendeztess minket, mint a hány napon át szenvedtettél, a hány éven át bajt láttunk.

Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

16 Jelenjék meg szolgáidnak a te cselekvésed és a te díszed gyermekeiken.

Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

17 S legyen az Úrnak a mi Istenünknek kelleme mi rajtunk, s kezeink munkáját szilárdítsd meg nálunk, a kezeink munkáját – szilárdítsd azt meg!

Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.