Zsoltárok 8

1 A karmesternek, a Gittítre. Zsoltár Dávidtól. Örökkévaló, mi Urunk, mily hatalmas a neved az Egész földön, a ki fenségedet tetted az egekre!

För sångmästaren, till Gittít; en psalm av David.

2 Kisdedek és csecsemők szájából alapítottál hatalmat, elleneid miatt, hogy elnémíts ellenséget és boszúvágyót.

HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen!

3 Midőn látom egeidet, újjaid művét, holdat és csillagokat, melyeket megszilárdítottál -:

Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt, för dina ovänners skull, till att nedslå fienden och den hämndgirige.

4 mi a halandó, hogy megemlékszel róla, és az ember fia, hogy gondolsz reá?

När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett,

5 Kevéssel tetted csekélyebbé Istennél, dicsőséggel és díszszel koronáztad;

vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom.

6 uralkodóvá tetted kezed művein, mindet lábai alá helyezted:

Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom.

7 juhokat és ökröket mindmegannyit, s a mező állatait is,

Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter:

8 az ég madarát, s a tenger halait – átkel ő tengerek ösvényein.

får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur,

9 Örökkévaló, mi Urunk, mily hatalmas a te neved az egész földön!

fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar. HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden!