Zsoltárok 75

1 A karmesternek. Ne ronts szerint. Zsoltár Ászáftól. Ének. Hálát adtunk neked, Isten, hálát adtunk; hisz közel a neved: elbeszélték csodatotteidet.

För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.

2 Midőn kitűzöm a határidőt, én egyenességgel ítélek.

Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.

3 Megbomlanak a föld és minden lakói, én megszilárdítottam oszlopait. Széla.

»Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

4 Mondtam a kevélykedőknek: ne kevélykedjetek és a gonoszoknak: ne emeljetek szarvat;

Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» (Sela)

5 ne emeljétek a magasba szarvatokat, ne beszéljetek nyakasan daczosat!

Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»

6 Mert nem keletről és nyugatról, se nem puszta felől van emelkedés;

Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

7 hanem Isten a bíró: ezt lealázza és amazt fölemeli.

Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

8 Mert serleg van az Örökkévaló kezében és habzik a bor – telve itallal s abból csurgat: bizony a seprűjét szívják, isszák mind a föld gonoszai.

nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

9 De én örökké hirdetem; hadd zengek Jákób Istenének.

Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

10 És a gonoszok szarvait mind levágom, emelkedjenek az igaznak szarvai.

Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud. Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.