< Zsoltárok 48 >

1 Ének. Zsoltár Kórach fiaitól. Nagy az Örökkévaló és dicséretes nagyon, Istenünk városában, az ő szent hegyén.
En sång, en psalm av Koras söner. Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
2 Szép emelkedésű, az egész földnek öröme, Czión hegye — észak hátulján — nagy királynak a vára.
Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.
3 Kastélyaiban az Isten megismertette magát mentsvárnak.
Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn.
4 Mert íme, a királyok összejöttek eltüntek egyetemben.
Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram.
5 Ők láttak, akképen bámultak, megréműltek, elsiettek.
De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde.
6 Reszketés fogta el őket ott, vajudás mint a szűlő nőt.
Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas.
7 Keleti széllel összetörsz Tarsís-hajókat.
Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden.
8 Ahogy hallottuk, úgy láttuk az Örökkévalónak, a seregek urának városában, Istenünk városában: Isten szilárdítsa azt meg örökre. Széla.
Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. (Sela)
9 Elképzeltük, Isten, a te kegyedet benn a templomodban.
Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel.
10 A milyen a neved Isten, olyan a dicséreted, a föld széléig; igazsággal teli a jobbod.
Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet.
11 Örűl Czión hegye, újjonganak Jehúda lányai, ítéleteid okából.
Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull.
12 kerüljétek meg Cziónt, és járjátok körül, számláljátok meg tornyait.
Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn;
13 Fordítsátok szíveteket bástyájára, lépdeljetek át kastélyain, azért hogy elbeszéljétek az utóbbi nemzedéknek.
given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte.
14 Mert ez Isten, a mi Istenünk, mindörökké; ő vezérel minket holtiglan.
Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.

< Zsoltárok 48 >