Zsoltárok 16
1 Dal Dávidtól. Őrizz engem, Örökkévaló, mert benned kerestem menedéket.
Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
2 Mondtam az Örökkévalónak: Uram vagy, javam nincsen rajtad kívűl.
Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
3 A szenteknek pedig, kik az országban vannak, és a dicsőknek, kikben egész kedvem van:
För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
4 Sokasodnak azoknak fájdalmai, kik más isteneket cserélnek; nem ontom véres ontóáldozataikat és nem veszem neveiket ajkaimra.
Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
5 Az Örökkévaló osztályomnak és serlegemnek része; te tartod az én sorsomat.
Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
6 A mérő kötelek kellemetes helyekre estek számomra; birtokom is kedves előttem.
Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
7 Áldom az Örökkévalót, ki nekem tanácsot adott, éjszakákon is oktattak engem veséim.
Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
8 Az Örökkévalót mindig magam előtt tartottam; mert jobbomon van, nem tántorgok.
Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
9 Annak örült szívem, és vigad méltóságom; testem is bizton lakozik.
Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.
Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. (Sheol h7585)
11 “Tudatod velem az élet ösvényét: örömök bősége van színed előtt, kellemetesség a te jobbodban mindétig!
Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.
