< Zsoltárok 112 >

1 Hallelúja! Boldog a férfi, ki az Istent féli, parancsolatait kedveli nagyon!
Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.
2 Hatalmas lesz magzatja az országban, az egyenesek nemzedéke megáldatik.
Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.
3 Vagyon és gazdagság van házában, s örökké megáll az igazsága.
Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.
4 A sötétségben világosság tündöklik föl az egyeneseknek: a kegyelmes és irgalmas és igazságos.
För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.
5 Jól jár férfi, ki könyörül és kölcsön ad, elintézi dolgait jog szerint;
Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!
6 mert örökké nem tántorodik meg, örök emlékezetül lészen az igaz.
Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.
7 Rossz hírtől nem fél, megállapodott a szive, az Örökkévalóban bizakodó.
För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.
8 Szilárd a szive, nem fél, mígnem rájuk néz szorongatóira.
Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.
9 Szórva adott a. szükölködőknek, örökké megáll az igazsága, szarva emelkedik dicsőségben.
Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.
10 A gonosz látja és boszankodik, fogait vicsorítja és elcsügged; a gonoszok vágya elvész.
Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.

< Zsoltárok 112 >