Jób 8
1 Felelt a Súachbeli Bildád és mondta:
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Meddig beszélsz efféléket? hatalmas szél szádnak mondásai!
Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
3 Vajon Isten jogot ferdít-e, avagy igazságot ferdít-e a Mindenható?
Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 Ha fiaid vétkeztek ellene, odabocsátotta őket bűnük kezébe.
Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
5 Ha te keresve fordulnál Istenhez s a Mindenhatóhoz könyörögnél;
så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
6 ha tiszta és egyenes vagy: bizony most virrasztana feletted s békét adna igazságos hajlékodnak;
då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
7 s ha csekély volt múltad, a te jövőd felette nagy lesz.
och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
8 Mert kérdezd csak az előbbi nemzedéket s figyelj őseik kutatására;
Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
9 mert mi tegnapiak vagyunk és nincs tudomásunk, mert árnyék napjaink a földön!
-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
10 Nemde ők oktatnak majd téged, megmondják neked és szivökből fakasztanak szavakat:
men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
11 Magasra nő-e a sás mocsár nélkül, nagyra-e a káka víz híján?
»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12 Még rügyében van, le nem szakítható, és minden fűnél előbb szárad el.
Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13 Ilyenek az útjai mind az Istenről feledkezőknek s az istentelennek reménye elvész.
Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 A kinek megszakad a bizodalma és pókháló a menedéke;
Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15 rátámaszkodik házára, de meg nem áll, hozzá kapaszkodik, de nem marad meg.
Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16 Nedvében álló ő a nap előtt, s kertjén túl tejed a hajtása;
Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17 kőhalmon fonódnak össze gyökerei, kőházat szemel ki magának.
kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18 Ha kipusztítják helyéből, megtagadja őt: nem láttalak!
Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19 Lám, az az útjának a vígsága s a porból mások sarjadnak ki.
Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
20 Lám, Isten nem veti még a gáncstalant s nem fogja kézen a gonosztevőket.
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
21 A míg nevetéssel tölti szájadat s ajkaidat rivalgással,
Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
22 gyűlölőid szégyent öltenek, s nincs meg a gonoszoknak sátra.
De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
