Jób 33
1 Azonban halljad csak, Jób, beszédemet és mind a szavaimra figyelj.
Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2 Íme, kérlek, megnyitottam számat, nyelvem megszólalt ínyemen.
Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3 Szívem egyenessége az én mondásaim, s a tudást tisztán mondják meg ajkaim.
Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4 Isten szelleme alkotott engem, s a mindenható lehelete éltet engem.
Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5 Ha teheted, válaszolj nekem, sorakozz elém, állj ki.
Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6 Lám, én olyan vagyok Isten előtt, mint te magad, agyagból szakasztattam én is.
Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7 Íme, az én rettenésem nem ijeszt téged, és nyomásom nem nehezül rád.
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8 Ugyancsak mondottad füleim hallatára, és szavak hangját hallottam:
Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9 Tiszta vagyok, bűntett nélkül, mocsoktalan vagyok és nincs bűnöm;
»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10 lám, ürügyeket talál ki ellenem, tekint engem a maga ellenségének;
men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11 karóba teszi lábaimat, megvigyázza mind az ösvényeimet.
Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
12 Lám, ebben nincs igazad, felelem neked, mert halandónál nagyobb az Isten.
Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13 Miért pöröltél ellene, hogy semmi szavával nem felel?
Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14 Mert egyszer beszél Isten, meg kétszer – nem látja meg.
Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15 Álomban, éjjeli látományban, mikor mély álom esik az emberekre, szendergéskor a fekvőhelyen:
I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16 akkor megnyilatkozik az emberek füle előtt és fenyítésükre pecsétet tesz,
då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17 hogy eltávolítsa az embert attól a mit tett s a férfiú elől a gőgöt eltakarja,
när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18 visszatartsa lelkét a sírveremtől, és életét attól, hogy fegyver által ne múljék ki.
Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19 S büntettetik fájdalom által fekvőhelyén, meg csontjainak legtöbbje állandóan;
Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20 s undorrá teszi előtte élete a kenyeret és lelke a kívánatos ételt.
Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21 Húsa lefogy, úgy hogy láthatatlan, s lekopasztattak csontjai, melyeket nem láttak;
Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22 s közeledett lelke a veremhez és élete a halálthozókhoz.
Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23 Ha van mellette szószóló angyal, ezer közül egy, hogy valljon az ember mellett egyenességéről:
Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24 akkor megkegyelmez neki és mondja: nehogy a verembe szálljon, mentsd föl, találtam váltságot!
då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
25 Duzzad a húsa az ifjú erőtől, visszatér fiatal kora napjaihoz.
Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26 Fohászkodik Istenhez, és kedvesen fogadja, riadás közt látja színét és viszonozza az embernek az ő igazságát.
När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27 Éneket mond az emberek előtt és szól: vétkeztem, az egyenest elgörbítettem, de nem bánt velem hasonlóan;
Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28 megváltotta lelkemet, nehogy a verembe szálljon, és életem láthatja a világosságot.
ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
29 Lám, mindezeket míveli Isten, kétszer, háromszor a férfival;
Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30 hogy visszahozza lelkét a sírveremből, hogy megvilágosodjék az élet világosságában.
till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31 Figyelj, Jób, hallgass rám, légy csendes, majd beszélek én!
Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32 Ha vannak szavaid, válaszolj nekem, beszélj, mert kívánom, hogy igazoljalak;
Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33 ha nincsenek, hallgass te reám, légy csendes, és majd tanítlak bölcsességre.
Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
