Jób 27
1 És továbbra előadta Jób a példázatát és mondta;
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 Él az Isten, ki elvette jogomat, s a Mindenható, ki elkeserítette lelkemet:
Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
3 bizony, valameddig lelkem bennem van és Isten lehelete orromban;
aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
4 nem beszélnek; ajkaim jogtalanságot s nyelvem nem szól csalárdságot!
aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
5 Távol legyen tőlem, nem adok nektek igazat, amíg ki nem múltam, nem vétetem el magamtól gáncstalanságomat.
Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
6 Igazságomhoz ragaszkodom, nem engedem el, nem szid szívem egyet sem napjaim közül.
Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
7 Legyen olyan mint a gonosz az ellenségem és támadóm olyan, mint a jogtalan!
Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
8 Mert mi az istentelennek reménye, midőn elvágja, midőn kirántja Isten a lelkét?
Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
9 Kiáltását hallja-e Isten, midőn rája jön a szorongatás?
Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
10 Avagy gyönyörködni fog-e a Mindenhatóban, hívhatja-e Istent minden időben?
Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
11 Megtanítlak benneteket Isten keze iránt, a mi a Mindenhatónál van, azt nem titkolom el.
Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
12 Lám, ti mindnyájatok láttátok, minek is hivalogtok hiábavalóan?
Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
13 Ez a gonosz ember osztályrésze Istennél s az erőszakosok birtoka, melyet a Mindenhatótól kapnak.
Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 Ha sokasodnak gyermekei – a kard számára, s ivadékai nem fognak jóllakni kenyérrel;
Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
15 maradékai halálvészben temettetnek el s özvegyei nem fognak sírni.
De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
16 Ha fölhalmoz ezüstöt, mint a por és öltözéket szerez, mint az agyag:
Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
17 szerez, de az igaz ölti fel, s az ezüstön az ártatlan osztozkodik.
så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18 Felépítette, mint a moly, a házát s mint a kunyhót, melyet csősz készített:
Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19 gazdagon fekszik le, mint a ki nem ragadtatik el; kinyitotta szemeit s nincsen.
Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20 Utoléri őt, mint a víz, a rémség, éjjel lopta el a szélvész.
Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21 Felkapja őt a keleti szél, és eltűnik, és elviharozza helyéből.
Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22 Hajít reá s nem kímél, keze elől kell futva futnia;
Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23 összecsapják fölötte kezüket és pisszegnek rajta az ő helyéről.
Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
