Jób 27
1 És továbbra előadta Jób a példázatát és mondta;
Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 Él az Isten, ki elvette jogomat, s a Mindenható, ki elkeserítette lelkemet:
Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 bizony, valameddig lelkem bennem van és Isten lehelete orromban;
Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 nem beszélnek; ajkaim jogtalanságot s nyelvem nem szól csalárdságot!
Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 Távol legyen tőlem, nem adok nektek igazat, amíg ki nem múltam, nem vétetem el magamtól gáncstalanságomat.
Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 Igazságomhoz ragaszkodom, nem engedem el, nem szid szívem egyet sem napjaim közül.
Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 Legyen olyan mint a gonosz az ellenségem és támadóm olyan, mint a jogtalan!
Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 Mert mi az istentelennek reménye, midőn elvágja, midőn kirántja Isten a lelkét?
Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 Kiáltását hallja-e Isten, midőn rája jön a szorongatás?
Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Avagy gyönyörködni fog-e a Mindenhatóban, hívhatja-e Istent minden időben?
Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 Megtanítlak benneteket Isten keze iránt, a mi a Mindenhatónál van, azt nem titkolom el.
Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 Lám, ti mindnyájatok láttátok, minek is hivalogtok hiábavalóan?
Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 Ez a gonosz ember osztályrésze Istennél s az erőszakosok birtoka, melyet a Mindenhatótól kapnak.
Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 Ha sokasodnak gyermekei – a kard számára, s ivadékai nem fognak jóllakni kenyérrel;
Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 maradékai halálvészben temettetnek el s özvegyei nem fognak sírni.
Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 Ha fölhalmoz ezüstöt, mint a por és öltözéket szerez, mint az agyag:
Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 szerez, de az igaz ölti fel, s az ezüstön az ártatlan osztozkodik.
Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 Felépítette, mint a moly, a házát s mint a kunyhót, melyet csősz készített:
Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 gazdagon fekszik le, mint a ki nem ragadtatik el; kinyitotta szemeit s nincsen.
När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Utoléri őt, mint a víz, a rémség, éjjel lopta el a szélvész.
Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 Felkapja őt a keleti szél, és eltűnik, és elviharozza helyéből.
Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 Hajít reá s nem kímél, keze elől kell futva futnia;
Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 összecsapják fölötte kezüket és pisszegnek rajta az ő helyéről.
Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
