Jób 24
1 Miért nincsenek eltéve a Mindenható által idők s ismerői nem láthatják meg az ő napjait?
Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
2 Határokat tolnak el, nyájat raboltak s legeltették.
Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
3 Árvák szamarát elhajtják, zálogul veszik özvegy marháját.
de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
4 Az útról elhajtják a szűkölködőket, egyaránt elbújtak az ország szegényei.
Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
5 Lám, akár vadszamarak a pusztákban, kimentek dolgukra az eledelt keresve: sivatag neki kenyere a gyermekek számára.
Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
6 A mezőn learatják abrakjukat s tallóznak a gonosznak szőlőjében.
På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
7 Meztelenül hálnak, öltözet híján s nincs takarójuk a hidegben;
Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
8 hegyek záporától átáznak s menedék híján sziklát ölelnek.
Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
9 Emlőtől elrabolják az árvát s a mi rajta van a szegényen, zálogul veszik;
Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
10 meztelenül járnak öltözet híján s éhesen hordanak kévét.
Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
11 Falaik között olajat készítenek, a présházakban sajtoltak és szomjaztak.
Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
12 A városból emberek hörögnek, a megöltek lelke könyörög és Isten ügyet sem vet a fonákságára.
Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
13 Azok vannak a világosság ellen lázadók közt, nem ismerték fel útjait s nem laktak ösvényein.
Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
14 Virradatra fölkel a gyilkos, megöli a szegényt és szűkölködőt, éjjel pedig olyan lesz mint a tolvaj.
Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
15 A házasságtörő szeme leste az alkonyatot, mondván nem pillant meg engem szem, és leplet tesz arczára.
Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: "Intet öga får känna igen mig", och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
16 Sötétben betörnek házakba, nappal elzárták magukat, nem ismerik a világosságot;
När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
17 mert egyaránt reggel nekik a vakhomály, mert ismerik a vakhomály rémségeit.
Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
18 Gyorsan eltűnik a víz színén, átkozott a birtokuk az országban, nem fordul a szőlők útjára.
"Men hastigt", menen I, "ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
20 Elfelejti őt az anyaméh, édesnek találja a féreg; többé nem emlékeznek rá, s mint a fa, megtöretik a jogtalanság:
Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
21 a ki kifosztja a magtalan nőt, ki nem szül, s az özveggyel nem tesz jót.
Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan."
22 Ereje által tartós életű a hatalmas, fennmarad, bár nem bízik életében.
Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
23 Megadja neki, hogy bizton támaszkodik, és szemei rajta vannak útjaikon.
han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
24 Emelkedtek, kevés még s nincsenek, aláhanyatlottak, mint minden elkapatnak s mint kalász feje levágatnak.
När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
25 S ha nem így van, ki hazudtol meg engem, hogy semmivé tegye szavamat?
Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
