Jób 15
1 Felelt a Témánbeli Elífáz s mondta:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Vajon bölcs felel-e szeles tudással s megtölti-e keleti széllel belsejét –
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 bizonyítgatva mitsem érő beszéddel és szavakkal, melyekkel nem használ.
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Te az Isten félelmét is megbontod, csökkented az imaszót Isten előtt.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Mert bűnöd tanítja szájadat s a ravaszok nyelvét választod.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Szájad ítél el téged s nem én, s ajkaid vallanak ellened.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Elsőnek születtél-e az emberek közt a a halmoknál előbb létesültél?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Isten tanácsában hallottál-e valamit és csentél magadnak bölcsességet?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Mit tudsz te, mit mi nem tudunk, mit értesz, a mi nem volna mi nálunk?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Vén is, aggastyán is van közöttünk, napokra apádnál korosabb.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Kevés-e neked Isten vigasztalása s az ige, mely csínján bánt veled?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Mit ragad el téged szíved, és mit integetnek szemeid,
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 hogy Isten ellen fordítod indulatodat és szájadból kibocsátasz szavakat?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Mi a halandó, hogy tiszta legyen, s hogy igaz legyen asszony szülöttje?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Lám, szentjeiben nem hisz, az egek sem tiszták szemeiben;
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 hát még az utálatos és megromlott, az ember, ki mint vizet issza a jogtalanságot.
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Hadd oktatlak, hallgass reám, s a mit láttam, hadd beszélem el;
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 a mit hirdetnek bölcsek, és nem titkolták el őseik részéről –
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 nekik egyedül adatott az ország, s idegen nem járt közöttük:
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 A gonosznak minden napjaiban kínlódik ő, s az évek száma alatt, melyek fentartvák az erőszakosnak.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Rettegések hangja a fülében: békében jön reá pusztító.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Nem hiszi, hogy visszatér a sötétségből, ki van szemelve a kard számára.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Bolyong ő kenyér után, hol van; tudja, hogy készen áll oldalán a sötétség napja.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Ijesztik őt szükség és szorongás, megragadja őt mint csatára kész király.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Mert Isten ellen nyújtotta ki kezét a Mindenható ellen hősködik;
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 nyakkal szalad ellene, pajzsainak vastag dudoraival.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Mert arczát befödte zsírjával s hájat szerzett ágyékára.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 Letelepült megsemmisített városokban, házakban, melyeket nem laknak, melyek rendelve vannak kőhalmoknak.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Nem gazdagszik meg, nem áll fönn a vagyona, nem hajlik a földre szerzeménye;
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 nem térhet ki a sötétség elől, csemetéjét láng szárítja el s eltűnik – az ő szája leheletétől.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Ne higyjen a semmiségben, a ki megtévedett, mert semmiség lesz, a mit cserébe kap.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 Mielőtt itt volna a napja, beteljesedik, s pálmaága nem zöldellő.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Mint szőlőtő elvetéli egresét, s mint olajfa hullatja el virágát.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Mert az istentelennek községe meddő, és tűz emészti a megvesztegetés sátrait:
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 bajt fogannak és jogtalanságot szülnek, és belsejük csalárdságot készít.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
