שיר השירים 7

1 מה יפו פעמיך בנעלים בת נדיב חמוקי ירכיך כמו חלאים מעשה ידי אמן׃

"Huru sköna äro icke dina fötter i sina skor, du ädla! Dina höfters rundning är såsom ett bröstspännes kupor, gjorda av en konstnärs händer.

2 שררך אגן הסהר אל יחסר המזג בטנך ערמת חטים סוגה בשושנים׃

Ditt sköte är en rundad skål, må vinet aldrig fattas däri. Din midja är en vetehög, omhägnad av liljor.

3 שני שדיך כשני עפרים תאמי צביה׃

Din barm är lik ett killingpar, tvillingar av en gasell.

4 צוארך כמגדל השן עיניך ברכות בחשבון על שער בת רבים אפך כמגדל הלבנון צופה פני דמשק׃

Din hals liknar Elfenbenstornet, dina ögon dammarna i Hesbon, vid Bat-Rabbimsporten. Din näsa är såsom Libanonstornet, som skådar ut mot Damaskus.

5 ראשך עליך ככרמל ודלת ראשך כארגמן מלך אסור ברהטים׃

Ditt huvud höjer sig såsom Karmel, och lockarna på ditt huvud hava purpurglans. En konung är fångad i deras snara." ----

6 מה יפית ומה נעמת אהבה בתענוגים׃

"Huru skön och huru ljuv är du icke, du kärlek, så följd av lust!

7 זאת קומתך דמתה לתמר ושדיך לאשכלות׃

Ja, din växt är såsom ett palmträds, och din barm liknar fruktklasar.

8 אמרתי אעלה בתמר אחזה בסנסניו ויהיו נא שדיך כאשכלות הגפן וריח אפך כתפוחים׃

Jag tänker: I det palmträdet vill jag stiga upp, jag vill gripa tag i dess kvistar. Må din barm då vara mig såsom vinträdets klasar och doften av din andedräkt såsom äpplens doft

9 וחכך כיין הטוב הולך לדודי למישרים דובב שפתי ישנים׃

och din mun såsom ljuvaste vin!" "Ja, ett vin som lätt glider ned i min vän och fuktar de slumrandes läppar.

10 אני לדודי ועלי תשוקתו׃

Jag är min väns, och till mig står hans åtrå." ----

11 לכה דודי נצא השדה נלינה בכפרים׃

Kom, min vän; låt oss gå ut på landsbygden och stanna i byarna över natten.

12 נשכימה לכרמים נראה אם פרחה הגפן פתח הסמדר הנצו הרמונים שם אתן את דדי לך׃

Bittida må vi gå till vingårdarna, för att se om vinträden hava slagit ut, om knopparna hava öppnat sig, om granatträden hava fått blommor. Där vill jag giva min kärlek åt dig.

13 הדודאים נתנו ריח ועל פתחינו כל מגדים חדשים גם ישנים דודי צפנתי לך׃

Kärleksäpplena sprida sin doft, och vid våra dörrar finnas alla slags ädla frukter, både nya och gamla; åt dig, min vän, har jag förvarat dem.