< תהילים 88 >
שיר מזמור לבני קרח למנצח על מחלת לענות משכיל להימן האזרחי יהוה אלהי ישועתי יום צעקתי בלילה נגדך׃ | 1 |
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
תבוא לפניך תפלתי הטה אזנך לרנתי׃ | 2 |
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
כי שבעה ברעות נפשי וחיי לשאול הגיעו׃ (Sheol ) | 3 |
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol )
נחשבתי עם יורדי בור הייתי כגבר אין איל׃ | 4 |
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
במתים חפשי כמו חללים שכבי קבר אשר לא זכרתם עוד והמה מידך נגזרו׃ | 5 |
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
שתני בבור תחתיות במחשכים במצלות׃ | 6 |
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
עלי סמכה חמתך וכל משבריך ענית סלה׃ | 7 |
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
הרחקת מידעי ממני שתני תועבות למו כלא ולא אצא׃ | 8 |
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
עיני דאבה מני עני קראתיך יהוה בכל יום שטחתי אליך כפי׃ | 9 |
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
הלמתים תעשה פלא אם רפאים יקומו יודוך סלה׃ | 10 |
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
היספר בקבר חסדך אמונתך באבדון׃ | 11 |
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
היודע בחשך פלאך וצדקתך בארץ נשיה׃ | 12 |
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
ואני אליך יהוה שועתי ובבקר תפלתי תקדמך׃ | 13 |
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
למה יהוה תזנח נפשי תסתיר פניך ממני׃ | 14 |
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
עני אני וגוע מנער נשאתי אמיך אפונה׃ | 15 |
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
עלי עברו חרוניך בעותיך צמתותני׃ | 16 |
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
סבוני כמים כל היום הקיפו עלי יחד׃ | 17 |
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
הרחקת ממני אהב ורע מידעי מחשך׃ | 18 |
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.