< תהילים 81 >
למנצח על הגתית לאסף הרנינו לאלהים עוזנו הריעו לאלהי יעקב׃ | 1 |
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
שאו זמרה ותנו תף כנור נעים עם נבל׃ | 2 |
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
תקעו בחדש שופר בכסה ליום חגנו׃ | 3 |
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
כי חק לישראל הוא משפט לאלהי יעקב׃ | 4 |
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
עדות ביהוסף שמו בצאתו על ארץ מצרים שפת לא ידעתי אשמע׃ | 5 |
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
הסירותי מסבל שכמו כפיו מדוד תעברנה׃ | 6 |
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
בצרה קראת ואחלצך אענך בסתר רעם אבחנך על מי מריבה סלה׃ | 7 |
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
שמע עמי ואעידה בך ישראל אם תשמע לי׃ | 8 |
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
לא יהיה בך אל זר ולא תשתחוה לאל נכר׃ | 9 |
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
אנכי יהוה אלהיך המעלך מארץ מצרים הרחב פיך ואמלאהו׃ | 10 |
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
ולא שמע עמי לקולי וישראל לא אבה לי׃ | 11 |
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
ואשלחהו בשרירות לבם ילכו במועצותיהם׃ | 12 |
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
לו עמי שמע לי ישראל בדרכי יהלכו׃ | 13 |
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
כמעט אויביהם אכניע ועל צריהם אשיב ידי׃ | 14 |
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
משנאי יהוה יכחשו לו ויהי עתם לעולם׃ | 15 |
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
ויאכילהו מחלב חטה ומצור דבש אשביעך׃ | 16 |
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»