תהילים 74

1 משכיל לאסף למה אלהים זנחת לנצח יעשן אפך בצאן מרעיתך׃

En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

2 זכר עדתך קנית קדם גאלת שבט נחלתך הר ציון זה שכנת בו׃

Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

3 הרימה פעמיך למשאות נצח כל הרע אויב בקדש׃

Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

4 שאגו צרריך בקרב מועדך שמו אותתם אתות׃

Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

5 יודע כמביא למעלה בסבך עץ קרדמות׃

Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

6 ועת פתוחיה יחד בכשיל וכילפת יהלמון׃

Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

7 שלחו באש מקדשך לארץ חללו משכן שמך׃

De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

8 אמרו בלבם נינם יחד שרפו כל מועדי אל בארץ׃

De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

9 אותתינו לא ראינו אין עוד נביא ולא אתנו ידע עד מה׃

Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

10 עד מתי אלהים יחרף צר ינאץ אויב שמך לנצח׃

Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

11 למה תשיב ידך וימינך מקרב חוקך כלה׃

Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

12 ואלהים מלכי מקדם פעל ישועות בקרב הארץ׃

Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

13 אתה פוררת בעזך ים שברת ראשי תנינים על המים׃

Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

14 אתה רצצת ראשי לויתן תתננו מאכל לעם לציים׃

Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

15 אתה בקעת מעין ונחל אתה הובשת נהרות איתן׃

Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

16 לך יום אף לך לילה אתה הכינות מאור ושמש׃

Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

17 אתה הצבת כל גבולות ארץ קיץ וחרף אתה יצרתם׃

Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

18 זכר זאת אויב חרף יהוה ועם נבל נאצו שמך׃

Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

19 אל תתן לחית נפש תורך חית ענייך אל תשכח לנצח׃

Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

20 הבט לברית כי מלאו מחשכי ארץ נאות חמס׃

Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

21 אל ישב דך נכלם עני ואביון יהללו שמך׃

Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

22 קומה אלהים ריבה ריבך זכר חרפתך מני נבל כל היום׃

Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

23 אל תשכח קול צרריך שאון קמיך עלה תמיד׃

Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.