תהילים 73
| מזמור לאסף אך טוב לישראל אלהים לברי לבב׃ | 1 |
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
| ואני כמעט נטוי רגלי כאין שפכה אשרי׃ | 2 |
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
| כי קנאתי בהוללים שלום רשעים אראה׃ | 3 |
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
| כי אין חרצבות למותם ובריא אולם׃ | 4 |
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
| בעמל אנוש אינמו ועם אדם לא ינגעו׃ | 5 |
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
| לכן ענקתמו גאוה יעטף שית חמס למו׃ | 6 |
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
| יצא מחלב עינמו עברו משכיות לבב׃ | 7 |
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
| ימיקו וידברו ברע עשק ממרום ידברו׃ | 8 |
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
| שתו בשמים פיהם ולשונם תהלך בארץ׃ | 9 |
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
| לכן ישיב עמו הלם ומי מלא ימצו למו׃ | 10 |
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
| ואמרו איכה ידע אל ויש דעה בעליון׃ | 11 |
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
| הנה אלה רשעים ושלוי עולם השגו חיל׃ | 12 |
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
| אך ריק זכיתי לבבי וארחץ בנקיון כפי׃ | 13 |
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
| ואהי נגוע כל היום ותוכחתי לבקרים׃ | 14 |
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
| אם אמרתי אספרה כמו הנה דור בניך בגדתי׃ | 15 |
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
| ואחשבה לדעת זאת עמל היא בעיני׃ | 16 |
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
| עד אבוא אל מקדשי אל אבינה לאחריתם׃ | 17 |
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
| אך בחלקות תשית למו הפלתם למשואות׃ | 18 |
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
| איך היו לשמה כרגע ספו תמו מן בלהות׃ | 19 |
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
| כחלום מהקיץ אדני בעיר צלמם תבזה׃ | 20 |
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
| כי יתחמץ לבבי וכליותי אשתונן׃ | 21 |
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
| ואני בער ולא אדע בהמות הייתי עמך׃ | 22 |
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
| ואני תמיד עמך אחזת ביד ימיני׃ | 23 |
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
| בעצתך תנחני ואחר כבוד תקחני׃ | 24 |
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
| מי לי בשמים ועמך לא חפצתי בארץ׃ | 25 |
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
| כלה שארי ולבבי צור לבבי וחלקי אלהים לעולם׃ | 26 |
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
| כי הנה רחקיך יאבדו הצמתה כל זונה ממך׃ | 27 |
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
| ואני קרבת אלהים לי טוב שתי באדני יהוה מחסי לספר כל מלאכותיך׃ | 28 |
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
