תהילים 39
| למנצח לידיתון מזמור לדוד אמרתי אשמרה דרכי מחטוא בלשוני אשמרה לפי מחסום בעד רשע לנגדי׃ | 1 |
För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
| נאלמתי דומיה החשיתי מטוב וכאבי נעכר׃ | 2 |
Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»
| חם לבי בקרבי בהגיגי תבער אש דברתי בלשוני׃ | 3 |
Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
| הודיעני יהוה קצי ומדת ימי מה היא אדעה מה חדל אני׃ | 4 |
Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
| הנה טפחות נתתה ימי וחלדי כאין נגדך אך כל הבל כל אדם נצב סלה׃ | 5 |
HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
| אך בצלם יתהלך איש אך הבל יהמיון יצבר ולא ידע מי אספם׃ | 6 |
Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
| ועתה מה קויתי אדני תוחלתי לך היא׃ | 7 |
Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
| מכל פשעי הצילני חרפת נבל אל תשימני׃ | 8 |
Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
| נאלמתי לא אפתח פי כי אתה עשית׃ | 9 |
Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
| הסר מעלי נגעך מתגרת ידך אני כליתי׃ | 10 |
Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
| בתוכחות על עון יסרת איש ותמס כעש חמודו אך הבל כל אדם סלה׃ | 11 |
Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
| שמעה תפלתי יהוה ושועתי האזינה אל דמעתי אל תחרש כי גר אנכי עמך תושב ככל אבותי׃ | 12 |
Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
| השע ממני ואבליגה בטרם אלך ואינני׃ | 13 |
Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder. Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
