תהילים 38

1 מזמור לדוד להזכיר יהוה אל בקצפך תוכיחני ובחמתך תיסרני׃

En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

2 כי חציך נחתו בי ותנחת עלי ידך׃

Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

3 אין מתם בבשרי מפני זעמך אין שלום בעצמי מפני חטאתי׃

Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

4 כי עונתי עברו ראשי כמשא כבד יכבדו ממני׃

Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

5 הבאישו נמקו חבורתי מפני אולתי׃

Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

6 נעויתי שחתי עד מאד כל היום קדר הלכתי׃

Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

7 כי כסלי מלאו נקלה ואין מתם בבשרי׃

Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

8 נפוגותי ונדכיתי עד מאד שאגתי מנהמת לבי׃

Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

9 אדני נגדך כל תאותי ואנחתי ממך לא נסתרה׃

Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

10 לבי סחרחר עזבני כחי ואור עיני גם הם אין אתי׃

Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

11 אהבי ורעי מנגד נגעי יעמדו וקרובי מרחק עמדו׃

Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

12 וינקשו מבקשי נפשי ודרשי רעתי דברו הוות ומרמות כל היום יהגו׃

Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

13 ואני כחרש לא אשמע וכאלם לא יפתח פיו׃

Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

14 ואהי כאיש אשר לא שמע ואין בפיו תוכחות׃

Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

15 כי לך יהוה הוחלתי אתה תענה אדני אלהי׃

Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

16 כי אמרתי פן ישמחו לי במוט רגלי עלי הגדילו׃

Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

17 כי אני לצלע נכון ומכאובי נגדי תמיד׃

Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

18 כי עוני אגיד אדאג מחטאתי׃

Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

19 ואיבי חיים עצמו ורבו שנאי שקר׃

Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

20 ומשלמי רעה תחת טובה ישטנוני תחת רדופי טוב׃

Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

21 אל תעזבני יהוה אלהי אל תרחק ממני׃

Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

22 חושה לעזרתי אדני תשועתי׃

Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.