תהילים 35

1 לדוד ריבה יהוה את יריבי לחם את לחמי׃

En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.

2 החזק מגן וצנה וקומה בעזרתי׃

Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.

3 והרק חנית וסגר לקראת רדפי אמר לנפשי ישעתך אני׃

Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.

4 יבשו ויכלמו מבקשי נפשי יסגו אחור ויחפרו חשבי רעתי׃

Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;

5 יהיו כמץ לפני רוח ומלאך יהוה דוחה׃

Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.

6 יהי דרכם חשך וחלקלקות ומלאך יהוה רדפם׃

Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.

7 כי חנם טמנו לי שחת רשתם חנם חפרו לנפשי׃

Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.

8 תבואהו שואה לא ידע ורשתו אשר טמן תלכדו בשואה יפל בה׃

Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.

9 ונפשי תגיל ביהוה תשיש בישועתו׃

Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.

10 כל עצמותי תאמרנה יהוה מי כמוך מציל עני מחזק ממנו ועני ואביון מגזלו׃

All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.

11 יקומון עדי חמס אשר לא ידעתי ישאלוני׃

Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.

12 ישלמוני רעה תחת טובה שכול לנפשי׃

De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.

13 ואני בחלותם לבושי שק עניתי בצום נפשי ותפלתי על חיקי תשוב׃

Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.

14 כרע כאח לי התהלכתי כאבל אם קדר שחותי׃

Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.

15 ובצלעי שמחו ונאספו נאספו עלי נכים ולא ידעתי קרעו ולא דמו׃

Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.

16 בחנפי לעגי מעוג חרק עלי שנימו׃

Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.

17 אדני כמה תראה השיבה נפשי משאיהם מכפירים יחידתי׃

Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.

18 אודך בקהל רב בעם עצום אהללך׃

Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.

19 אל ישמחו לי איבי שקר שנאי חנם יקרצו עין׃

Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.

20 כי לא שלום ידברו ועל רגעי ארץ דברי מרמות יחשבון׃

Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;

21 וירחיבו עלי פיהם אמרו האח האח ראתה עינינו׃

Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.

22 ראיתה יהוה אל תחרש אדני אל תרחק ממני׃

Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.

23 העירה והקיצה למשפטי אלהי ואדני לריבי׃

Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.

24 שפטני כצדקך יהוה אלהי ואל ישמחו לי׃

Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.

25 אל יאמרו בלבם האח נפשנו אל יאמרו בלענוהו׃

Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.

26 יבשו ויחפרו יחדו שמחי רעתי ילבשו בשת וכלמה המגדילים עלי׃

Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.

27 ירנו וישמחו חפצי צדקי ויאמרו תמיד יגדל יהוה החפץ שלום עבדו׃

Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.

28 ולשוני תהגה צדקך כל היום תהלתך׃

Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.