< תהילים 16 >
מכתם לדוד שמרני אל כי חסיתי בך׃ | 1 |
Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
אמרת ליהוה אדני אתה טובתי בל עליך׃ | 2 |
Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
לקדושים אשר בארץ המה ואדירי כל חפצי בם׃ | 3 |
För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
ירבו עצבותם אחר מהרו בל אסיך נסכיהם מדם ובל אשא את שמותם על שפתי׃ | 4 |
Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
יהוה מנת חלקי וכוסי אתה תומיך גורלי׃ | 5 |
Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
חבלים נפלו לי בנעמים אף נחלת שפרה עלי׃ | 6 |
Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
אברך את יהוה אשר יעצני אף לילות יסרוני כליותי׃ | 7 |
Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
שויתי יהוה לנגדי תמיד כי מימיני בל אמוט׃ | 8 |
Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
לכן שמח לבי ויגל כבודי אף בשרי ישכן לבטח׃ | 9 |
Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.
כי לא תעזב נפשי לשאול לא תתן חסידך לראות שחת׃ (Sheol ) | 10 |
Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. (Sheol )
תודיעני ארח חיים שבע שמחות את פניך נעמות בימינך נצח׃ | 11 |
Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.