< תהילים 141 >
מזמור לדוד יהוה קראתיך חושה לי האזינה קולי בקראי לך׃ | 1 |
En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.
תכון תפלתי קטרת לפניך משאת כפי מנחת ערב׃ | 2 |
Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.
שיתה יהוה שמרה לפי נצרה על דל שפתי׃ | 3 |
Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.
אל תט לבי לדבר רע להתעולל עללות ברשע את אישים פעלי און ובל אלחם במנעמיהם׃ | 4 |
Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.
יהלמני צדיק חסד ויוכיחני שמן ראש אל יני ראשי כי עוד ותפלתי ברעותיהם׃ | 5 |
Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;
נשמטו בידי סלע שפטיהם ושמעו אמרי כי נעמו׃ | 6 |
deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.
כמו פלח ובקע בארץ נפזרו עצמינו לפי שאול׃ (Sheol ) | 7 |
Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. (Sheol )
כי אליך יהוה אדני עיני בכה חסיתי אל תער נפשי׃ | 8 |
Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.
שמרני מידי פח יקשו לי ומקשות פעלי און׃ | 9 |
Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.
יפלו במכמריו רשעים יחד אנכי עד אעבור׃ | 10 |
De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.