תהילים 139
| למנצח לדוד מזמור יהוה חקרתני ותדע׃ | 1 |
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
| אתה ידעת שבתי וקומי בנתה לרעי מרחוק׃ | 2 |
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
| ארחי ורבעי זרית וכל דרכי הסכנתה׃ | 3 |
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
| כי אין מלה בלשוני הן יהוה ידעת כלה׃ | 4 |
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
| אחור וקדם צרתני ותשת עלי כפכה׃ | 5 |
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
| פלאיה דעת ממני נשגבה לא אוכל לה׃ | 6 |
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
| אנה אלך מרוחך ואנה מפניך אברח׃ | 7 |
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
| אם אסק שמים שם אתה ואציעה שאול הנך׃ (Sheol h7585) | 8 |
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
| אשא כנפי שחר אשכנה באחרית ים׃ | 9 |
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
| גם שם ידך תנחני ותאחזני ימינך׃ | 10 |
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
| ואמר אך חשך ישופני ולילה אור בעדני׃ | 11 |
Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
| גם חשך לא יחשיך ממך ולילה כיום יאיר כחשיכה כאורה׃ | 12 |
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
| כי אתה קנית כליתי תסכני בבטן אמי׃ | 13 |
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
| אודך על כי נוראות נפליתי נפלאים מעשיך ונפשי ידעת מאד׃ | 14 |
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
| לא נכחד עצמי ממך אשר עשיתי בסתר רקמתי בתחתיות ארץ׃ | 15 |
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
| גלמי ראו עיניך ועל ספרך כלם יכתבו ימים יצרו ולא אחד בהם׃ | 16 |
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
| ולי מה יקרו רעיך אל מה עצמו ראשיהם׃ | 17 |
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
| אספרם מחול ירבון הקיצתי ועודי עמך׃ | 18 |
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
| אם תקטל אלוה רשע ואנשי דמים סורו מני׃ | 19 |
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
| אשר יאמרך למזמה נשא לשוא עריך׃ | 20 |
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
| הלוא משנאיך יהוה אשנא ובתקוממיך אתקוטט׃ | 21 |
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
| תכלית שנאה שנאתים לאויבים היו לי׃ | 22 |
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
| חקרני אל ודע לבבי בחנני ודע שרעפי׃ | 23 |
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
| וראה אם דרך עצב בי ונחני בדרך עולם׃ | 24 |
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
