תהילים 139

1 למנצח לדוד מזמור יהוה חקרתני ותדע׃

En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.

2 אתה ידעת שבתי וקומי בנתה לרעי מרחוק׃

Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.

3 ארחי ורבעי זרית וכל דרכי הסכנתה׃

Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.

4 כי אין מלה בלשוני הן יהוה ידעת כלה׃

Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.

5 אחור וקדם צרתני ותשת עלי כפכה׃

Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.

6 פלאיה דעת ממני נשגבה לא אוכל לה׃

Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.

7 אנה אלך מרוחך ואנה מפניך אברח׃

Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?

8 אם אסק שמים שם אתה ואציעה שאול הנך׃ (Sheol h7585)

Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)

9 אשא כנפי שחר אשכנה באחרית ים׃

Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,

10 גם שם ידך תנחני ותאחזני ימינך׃

Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.

11 ואמר אך חשך ישופני ולילה אור בעדני׃

Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.

12 גם חשך לא יחשיך ממך ולילה כיום יאיר כחשיכה כאורה׃

Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.

13 כי אתה קנית כליתי תסכני בבטן אמי׃

Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.

14 אודך על כי נוראות נפליתי נפלאים מעשיך ונפשי ידעת מאד׃

Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.

15 לא נכחד עצמי ממך אשר עשיתי בסתר רקמתי בתחתיות ארץ׃

Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.

16 גלמי ראו עיניך ועל ספרך כלם יכתבו ימים יצרו ולא אחד בהם׃

Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.

17 ולי מה יקרו רעיך אל מה עצמו ראשיהם׃

Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!

18 אספרם מחול ירבון הקיצתי ועודי עמך׃

Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.

19 אם תקטל אלוה רשע ואנשי דמים סורו מני׃

Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.

20 אשר יאמרך למזמה נשא לשוא עריך׃

Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.

21 הלוא משנאיך יהוה אשנא ובתקוממיך אתקוטט׃

Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.

22 תכלית שנאה שנאתים לאויבים היו לי׃

Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.

23 חקרני אל ודע לבבי בחנני ודע שרעפי׃

Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;

24 וראה אם דרך עצב בי ונחני בדרך עולם׃

Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.