תהילים 119
| אשרי תמימי דרך ההלכים בתורת יהוה׃ | 1 |
Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
| אשרי נצרי עדתיו בכל לב ידרשוהו׃ | 2 |
Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
| אף לא פעלו עולה בדרכיו הלכו׃ | 3 |
Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
| אתה צויתה פקדיך לשמר מאד׃ | 4 |
Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
| אחלי יכנו דרכי לשמר חקיך׃ | 5 |
O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
| אז לא אבוש בהביטי אל כל מצותיך׃ | 6 |
När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
| אודך בישר לבב בלמדי משפטי צדקך׃ | 7 |
Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
| את חקיך אשמר אל תעזבני עד מאד׃ | 8 |
Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
| במה יזכה נער את ארחו לשמר כדברך׃ | 9 |
Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
| בכל לבי דרשתיך אל תשגני ממצותיך׃ | 10 |
Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
| בלבי צפנתי אמרתך למען לא אחטא לך׃ | 11 |
Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
| ברוך אתה יהוה למדני חקיך׃ | 12 |
Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
| בשפתי ספרתי כל משפטי פיך׃ | 13 |
Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
| בדרך עדותיך ששתי כעל כל הון׃ | 14 |
Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
| בפקדיך אשיחה ואביטה ארחתיך׃ | 15 |
Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
| בחקתיך אשתעשע לא אשכח דברך׃ | 16 |
Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
| גמל על עבדך אחיה ואשמרה דברך׃ | 17 |
Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
| גל עיני ואביטה נפלאות מתורתך׃ | 18 |
Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
| גר אנכי בארץ אל תסתר ממני מצותיך׃ | 19 |
Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
| גרסה נפשי לתאבה אל משפטיך בכל עת׃ | 20 |
Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
| גערת זדים ארורים השגים ממצותיך׃ | 21 |
Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
| גל מעלי חרפה ובוז כי עדתיך נצרתי׃ | 22 |
Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
| גם ישבו שרים בי נדברו עבדך ישיח בחקיך׃ | 23 |
Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
| גם עדתיך שעשעי אנשי עצתי׃ | 24 |
Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
| דבקה לעפר נפשי חיני כדברך׃ | 25 |
Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
| דרכי ספרתי ותענני למדני חקיך׃ | 26 |
Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
| דרך פקודיך הבינני ואשיחה בנפלאותיך׃ | 27 |
Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
| דלפה נפשי מתוגה קימני כדברך׃ | 28 |
Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
| דרך שקר הסר ממני ותורתך חנני׃ | 29 |
Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
| דרך אמונה בחרתי משפטיך שויתי׃ | 30 |
Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
| דבקתי בעדותיך יהוה אל תבישני׃ | 31 |
Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
| דרך מצותיך ארוץ כי תרחיב לבי׃ | 32 |
När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
| הורני יהוה דרך חקיך ואצרנה עקב׃ | 33 |
Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
| הבינני ואצרה תורתך ואשמרנה בכל לב׃ | 34 |
Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
| הדריכני בנתיב מצותיך כי בו חפצתי׃ | 35 |
För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
| הט לבי אל עדותיך ואל אל בצע׃ | 36 |
Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
| העבר עיני מראות שוא בדרכך חיני׃ | 37 |
Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
| הקם לעבדך אמרתך אשר ליראתך׃ | 38 |
Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
| העבר חרפתי אשר יגרתי כי משפטיך טובים׃ | 39 |
Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
| הנה תאבתי לפקדיך בצדקתך חיני׃ | 40 |
Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
| ויבאני חסדך יהוה תשועתך כאמרתך׃ | 41 |
Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
| ואענה חרפי דבר כי בטחתי בדברך׃ | 42 |
Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
| ואל תצל מפי דבר אמת עד מאד כי למשפטך יחלתי׃ | 43 |
Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
| ואשמרה תורתך תמיד לעולם ועד׃ | 44 |
Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
| ואתהלכה ברחבה כי פקדיך דרשתי׃ | 45 |
Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
| ואדברה בעדתיך נגד מלכים ולא אבוש׃ | 46 |
Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
| ואשתעשע במצותיך אשר אהבתי׃ | 47 |
Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
| ואשא כפי אל מצותיך אשר אהבתי ואשיחה בחקיך׃ | 48 |
Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
| זכר דבר לעבדך על אשר יחלתני׃ | 49 |
Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
| זאת נחמתי בעניי כי אמרתך חיתני׃ | 50 |
Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
| זדים הליצני עד מאד מתורתך לא נטיתי׃ | 51 |
De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
| זכרתי משפטיך מעולם יהוה ואתנחם׃ | 52 |
Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
| זלעפה אחזתני מרשעים עזבי תורתך׃ | 53 |
Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
| זמרות היו לי חקיך בבית מגורי׃ | 54 |
Dine rätter äro min visa i mino huse.
| זכרתי בלילה שמך יהוה ואשמרה תורתך׃ | 55 |
Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
| זאת היתה לי כי פקדיך נצרתי׃ | 56 |
Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
| חלקי יהוה אמרתי לשמר דבריך׃ | 57 |
Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
| חליתי פניך בכל לב חנני כאמרתך׃ | 58 |
Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
| חשבתי דרכי ואשיבה רגלי אל עדתיך׃ | 59 |
Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
| חשתי ולא התמהמהתי לשמר מצותיך׃ | 60 |
Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
| חבלי רשעים עודני תורתך לא שכחתי׃ | 61 |
De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
| חצות לילה אקום להודות לך על משפטי צדקך׃ | 62 |
Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
| חבר אני לכל אשר יראוך ולשמרי פקודיך׃ | 63 |
Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
| חסדך יהוה מלאה הארץ חקיך למדני׃ | 64 |
Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
| טוב עשית עם עבדך יהוה כדברך׃ | 65 |
Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
| טוב טעם ודעת למדני כי במצותיך האמנתי׃ | 66 |
Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
| טרם אענה אני שגג ועתה אמרתך שמרתי׃ | 67 |
Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
| טוב אתה ומטיב למדני חקיך׃ | 68 |
Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
| טפלו עלי שקר זדים אני בכל לב אצר פקודיך׃ | 69 |
De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
| טפש כחלב לבם אני תורתך שעשעתי׃ | 70 |
Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
| טוב לי כי עניתי למען אלמד חקיך׃ | 71 |
Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
| טוב לי תורת פיך מאלפי זהב וכסף׃ | 72 |
Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
| ידיך עשוני ויכוננוני הבינני ואלמדה מצותיך׃ | 73 |
Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
| יראיך יראוני וישמחו כי לדברך יחלתי׃ | 74 |
De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
| ידעתי יהוה כי צדק משפטיך ואמונה עניתני׃ | 75 |
Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
| יהי נא חסדך לנחמני כאמרתך לעבדך׃ | 76 |
Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
| יבאוני רחמיך ואחיה כי תורתך שעשעי׃ | 77 |
Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
| יבשו זדים כי שקר עותוני אני אשיח בפקודיך׃ | 78 |
Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
| ישובו לי יראיך וידעו עדתיך׃ | 79 |
Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
| יהי לבי תמים בחקיך למען לא אבוש׃ | 80 |
Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
| כלתה לתשועתך נפשי לדברך יחלתי׃ | 81 |
Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
| כלו עיני לאמרתך לאמר מתי תנחמני׃ | 82 |
Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
| כי הייתי כנאד בקיטור חקיך לא שכחתי׃ | 83 |
Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
| כמה ימי עבדך מתי תעשה ברדפי משפט׃ | 84 |
Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
| כרו לי זדים שיחות אשר לא כתורתך׃ | 85 |
De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
| כל מצותיך אמונה שקר רדפוני עזרני׃ | 86 |
Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
| כמעט כלוני בארץ ואני לא עזבתי פקודיך׃ | 87 |
De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
| כחסדך חיני ואשמרה עדות פיך׃ | 88 |
Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
| לעולם יהוה דברך נצב בשמים׃ | 89 |
Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
| לדר ודר אמונתך כוננת ארץ ותעמד׃ | 90 |
Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
| למשפטיך עמדו היום כי הכל עבדיך׃ | 91 |
Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
| לולי תורתך שעשעי אז אבדתי בעניי׃ | 92 |
Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
| לעולם לא אשכח פקודיך כי בם חייתני׃ | 93 |
Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
| לך אני הושיעני כי פקודיך דרשתי׃ | 94 |
Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
| לי קוו רשעים לאבדני עדתיך אתבונן׃ | 95 |
De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
| לכל תכלה ראיתי קץ רחבה מצותך מאד׃ | 96 |
Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
| מה אהבתי תורתך כל היום היא שיחתי׃ | 97 |
Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
| מאיבי תחכמני מצותך כי לעולם היא לי׃ | 98 |
Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
| מכל מלמדי השכלתי כי עדותיך שיחה לי׃ | 99 |
Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
| מזקנים אתבונן כי פקודיך נצרתי׃ | 100 |
Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
| מכל ארח רע כלאתי רגלי למען אשמר דברך׃ | 101 |
Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
| ממשפטיך לא סרתי כי אתה הורתני׃ | 102 |
Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
| מה נמלצו לחכי אמרתך מדבש לפי׃ | 103 |
Din ord äro minom mun sötare än hannog.
| מפקודיך אתבונן על כן שנאתי כל ארח שקר׃ | 104 |
Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
| נר לרגלי דברך ואור לנתיבתי׃ | 105 |
Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
| נשבעתי ואקימה לשמר משפטי צדקך׃ | 106 |
Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
| נעניתי עד מאד יהוה חיני כדברך׃ | 107 |
Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
| נדבות פי רצה נא יהוה ומשפטיך למדני׃ | 108 |
Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
| נפשי בכפי תמיד ותורתך לא שכחתי׃ | 109 |
Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
| נתנו רשעים פח לי ומפקודיך לא תעיתי׃ | 110 |
De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
| נחלתי עדותיך לעולם כי ששון לבי המה׃ | 111 |
Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
| נטיתי לבי לעשות חקיך לעולם עקב׃ | 112 |
Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
| סעפים שנאתי ותורתך אהבתי׃ | 113 |
Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
| סתרי ומגני אתה לדברך יחלתי׃ | 114 |
Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
| סורו ממני מרעים ואצרה מצות אלהי׃ | 115 |
Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
| סמכני כאמרתך ואחיה ואל תבישני משברי׃ | 116 |
Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
| סעדני ואושעה ואשעה בחקיך תמיד׃ | 117 |
Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
| סלית כל שוגים מחקיך כי שקר תרמיתם׃ | 118 |
Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
| סגים השבת כל רשעי ארץ לכן אהבתי עדתיך׃ | 119 |
Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
| סמר מפחדך בשרי וממשפטיך יראתי׃ | 120 |
Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
| עשיתי משפט וצדק בל תניחני לעשקי׃ | 121 |
Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
| ערב עבדך לטוב אל יעשקני זדים׃ | 122 |
Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
| עיני כלו לישועתך ולאמרת צדקך׃ | 123 |
Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
| עשה עם עבדך כחסדך וחקיך למדני׃ | 124 |
Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
| עבדך אני הבינני ואדעה עדתיך׃ | 125 |
Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
| עת לעשות ליהוה הפרו תורתך׃ | 126 |
Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
| על כן אהבתי מצותיך מזהב ומפז׃ | 127 |
Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
| על כן כל פקודי כל ישרתי כל ארח שקר שנאתי׃ | 128 |
Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
| פלאות עדותיך על כן נצרתם נפשי׃ | 129 |
Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
| פתח דבריך יאיר מבין פתיים׃ | 130 |
När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
| פי פערתי ואשאפה כי למצותיך יאבתי׃ | 131 |
Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
| פנה אלי וחנני כמשפט לאהבי שמך׃ | 132 |
Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
| פעמי הכן באמרתך ואל תשלט בי כל און׃ | 133 |
Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
| פדני מעשק אדם ואשמרה פקודיך׃ | 134 |
Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
| פניך האר בעבדך ולמדני את חקיך׃ | 135 |
Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
| פלגי מים ירדו עיני על לא שמרו תורתך׃ | 136 |
Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
| צדיק אתה יהוה וישר משפטיך׃ | 137 |
Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
| צוית צדק עדתיך ואמונה מאד׃ | 138 |
Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
| צמתתני קנאתי כי שכחו דבריך צרי׃ | 139 |
Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
| צרופה אמרתך מאד ועבדך אהבה׃ | 140 |
Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
| צעיר אנכי ונבזה פקדיך לא שכחתי׃ | 141 |
Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
| צדקתך צדק לעולם ותורתך אמת׃ | 142 |
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
| צר ומצוק מצאוני מצותיך שעשעי׃ | 143 |
Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
| צדק עדותיך לעולם הבינני ואחיה׃ | 144 |
Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
| קראתי בכל לב ענני יהוה חקיך אצרה׃ | 145 |
Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
| קראתיך הושיעני ואשמרה עדתיך׃ | 146 |
Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
| קדמתי בנשף ואשועה לדבריך יחלתי׃ | 147 |
Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
| קדמו עיני אשמרות לשיח באמרתך׃ | 148 |
Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
| קולי שמעה כחסדך יהוה כמשפטך חיני׃ | 149 |
Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
| קרבו רדפי זמה מתורתך רחקו׃ | 150 |
Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
| קרוב אתה יהוה וכל מצותיך אמת׃ | 151 |
Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
| קדם ידעתי מעדתיך כי לעולם יסדתם׃ | 152 |
Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
| ראה עניי וחלצני כי תורתך לא שכחתי׃ | 153 |
Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
| ריבה ריבי וגאלני לאמרתך חיני׃ | 154 |
Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
| רחוק מרשעים ישועה כי חקיך לא דרשו׃ | 155 |
Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
| רחמיך רבים יהוה כמשפטיך חיני׃ | 156 |
Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
| רבים רדפי וצרי מעדותיך לא נטיתי׃ | 157 |
Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
| ראיתי בגדים ואתקוטטה אשר אמרתך לא שמרו׃ | 158 |
Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
| ראה כי פקודיך אהבתי יהוה כחסדך חיני׃ | 159 |
Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
| ראש דברך אמת ולעולם כל משפט צדקך׃ | 160 |
Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
| שרים רדפוני חנם ומדבריך פחד לבי׃ | 161 |
Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
| שש אנכי על אמרתך כמוצא שלל רב׃ | 162 |
Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
| שקר שנאתי ואתעבה תורתך אהבתי׃ | 163 |
Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
| שבע ביום הללתיך על משפטי צדקך׃ | 164 |
Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
| שלום רב לאהבי תורתך ואין למו מכשול׃ | 165 |
Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
| שברתי לישועתך יהוה ומצותיך עשיתי׃ | 166 |
Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
| שמרה נפשי עדתיך ואהבם מאד׃ | 167 |
Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
| שמרתי פקודיך ועדתיך כי כל דרכי נגדך׃ | 168 |
Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
| תקרב רנתי לפניך יהוה כדברך הבינני׃ | 169 |
Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
| תבוא תחנתי לפניך כאמרתך הצילני׃ | 170 |
Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
| תבענה שפתי תהלה כי תלמדני חקיך׃ | 171 |
Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
| תען לשוני אמרתך כי כל מצותיך צדק׃ | 172 |
Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
| תהי ידך לעזרני כי פקודיך בחרתי׃ | 173 |
Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
| תאבתי לישועתך יהוה ותורתך שעשעי׃ | 174 |
Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
| תחי נפשי ותהללך ומשפטך יעזרני׃ | 175 |
Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
| תעיתי כשה אבד בקש עבדך כי מצותיך לא שכחתי׃ | 176 |
Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
