תהילים 109

1 למנצח לדוד מזמור אלהי תהלתי אל תחרש׃

En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

2 כי פי רשע ופי מרמה עלי פתחו דברו אתי לשון שקר׃

Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

3 ודברי שנאה סבבוני וילחמוני חנם׃

Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

4 תחת אהבתי ישטנוני ואני תפלה׃

Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

5 וישימו עלי רעה תחת טובה ושנאה תחת אהבתי׃

De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

6 הפקד עליו רשע ושטן יעמד על ימינו׃

Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

7 בהשפטו יצא רשע ותפלתו תהיה לחטאה׃

Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

8 יהיו ימיו מעטים פקדתו יקח אחר׃

Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

9 יהיו בניו יתומים ואשתו אלמנה׃

Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

10 ונוע ינועו בניו ושאלו ודרשו מחרבותיהם׃

Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

11 ינקש נושה לכל אשר לו ויבזו זרים יגיעו׃

De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

12 אל יהי לו משך חסד ואל יהי חונן ליתומיו׃

Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

13 יהי אחריתו להכרית בדור אחר ימח שמם׃

Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

14 יזכר עון אבתיו אל יהוה וחטאת אמו אל תמח׃

På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

15 יהיו נגד יהוה תמיד ויכרת מארץ זכרם׃

Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

16 יען אשר לא זכר עשות חסד וירדף איש עני ואביון ונכאה לבב למותת׃

Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

17 ויאהב קללה ותבואהו ולא חפץ בברכה ותרחק ממנו׃

Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

18 וילבש קללה כמדו ותבא כמים בקרבו וכשמן בעצמותיו׃

Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

19 תהי לו כבגד יעטה ולמזח תמיד יחגרה׃

Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

20 זאת פעלת שטני מאת יהוה והדברים רע על נפשי׃

Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

21 ואתה יהוה אדני עשה אתי למען שמך כי טוב חסדך הצילני׃

Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

22 כי עני ואביון אנכי ולבי חלל בקרבי׃

Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

23 כצל כנטותו נהלכתי ננערתי כארבה׃

Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

24 ברכי כשלו מצום ובשרי כחש משמן׃

Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

25 ואני הייתי חרפה להם יראוני יניעון ראשם׃

Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

26 עזרני יהוה אלהי הושיעני כחסדך׃

Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

27 וידעו כי ידך זאת אתה יהוה עשיתה׃

Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

28 יקללו המה ואתה תברך קמו ויבשו ועבדך ישמח׃

Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

29 ילבשו שוטני כלמה ויעטו כמעיל בשתם׃

Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

30 אודה יהוה מאד בפי ובתוך רבים אהללנו׃

Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

31 כי יעמד לימין אביון להושיע משפטי נפשו׃

Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.