< מִשְׁלֵי 27 >
אל תתהלל ביום מחר כי לא תדע מה ילד יום׃ | 1 |
Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
יהללך זר ולא פיך נכרי ואל שפתיך׃ | 2 |
Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
כבד אבן ונטל החול וכעס אויל כבד משניהם׃ | 3 |
Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
אכזריות חמה ושטף אף ומי יעמד לפני קנאה׃ | 4 |
Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
טובה תוכחת מגלה מאהבה מסתרת׃ | 5 |
Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
נאמנים פצעי אוהב ונעתרות נשיקות שונא׃ | 6 |
Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
נפש שבעה תבוס נפת ונפש רעבה כל מר מתוק׃ | 7 |
En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
כצפור נודדת מן קנה כן איש נודד ממקומו׃ | 8 |
Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
שמן וקטרת ישמח לב ומתק רעהו מעצת נפש׃ | 9 |
Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
רעך ורעה אביך אל תעזב ובית אחיך אל תבוא ביום אידך טוב שכן קרוב מאח רחוק׃ | 10 |
Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
חכם בני ושמח לבי ואשיבה חרפי דבר׃ | 11 |
Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
ערום ראה רעה נסתר פתאים עברו נענשו׃ | 12 |
En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
קח בגדו כי ערב זר ובעד נכריה חבלהו׃ | 13 |
Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
מברך רעהו בקול גדול בבקר השכים קללה תחשב לו׃ | 14 |
Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
דלף טורד ביום סגריר ואשת מדונים נשתוה׃ | 15 |
En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
צפניה צפן רוח ושמן ימינו יקרא׃ | 16 |
Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
ברזל בברזל יחד ואיש יחד פני רעהו׃ | 17 |
En knif hvetter den andra, och en man den andra.
נצר תאנה יאכל פריה ושמר אדניו יכבד׃ | 18 |
Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
כמים הפנים לפנים כן לב האדם לאדם׃ | 19 |
Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
שאול ואבדה לא תשבענה ועיני האדם לא תשבענה׃ (Sheol ) | 20 |
Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol )
מצרף לכסף וכור לזהב ואיש לפי מהללו׃ | 21 |
En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
אם תכתוש את האויל במכתש בתוך הריפות בעלי לא תסור מעליו אולתו׃ | 22 |
Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
ידע תדע פני צאנך שית לבך לעדרים׃ | 23 |
Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
כי לא לעולם חסן ואם נזר לדור דור׃ | 24 |
Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
גלה חציר ונראה דשא ונאספו עשבות הרים׃ | 25 |
Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
כבשים ללבושך ומחיר שדה עתודים׃ | 26 |
Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
ודי חלב עזים ללחמך ללחם ביתך וחיים לנערותיך׃ | 27 |
Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.