< מִשְׁלֵי 27 >

אל תתהלל ביום מחר כי לא תדע מה ילד יום׃ 1
Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
יהללך זר ולא פיך נכרי ואל שפתיך׃ 2
Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
כבד אבן ונטל החול וכעס אויל כבד משניהם׃ 3
Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
אכזריות חמה ושטף אף ומי יעמד לפני קנאה׃ 4
Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
טובה תוכחת מגלה מאהבה מסתרת׃ 5
Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
נאמנים פצעי אוהב ונעתרות נשיקות שונא׃ 6
Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
נפש שבעה תבוס נפת ונפש רעבה כל מר מתוק׃ 7
En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
כצפור נודדת מן קנה כן איש נודד ממקומו׃ 8
Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
שמן וקטרת ישמח לב ומתק רעהו מעצת נפש׃ 9
Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
רעך ורעה אביך אל תעזב ובית אחיך אל תבוא ביום אידך טוב שכן קרוב מאח רחוק׃ 10
Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
חכם בני ושמח לבי ואשיבה חרפי דבר׃ 11
Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
ערום ראה רעה נסתר פתאים עברו נענשו׃ 12
En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
קח בגדו כי ערב זר ובעד נכריה חבלהו׃ 13
Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
מברך רעהו בקול גדול בבקר השכים קללה תחשב לו׃ 14
Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
דלף טורד ביום סגריר ואשת מדונים נשתוה׃ 15
En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
צפניה צפן רוח ושמן ימינו יקרא׃ 16
Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
ברזל בברזל יחד ואיש יחד פני רעהו׃ 17
En knif hvetter den andra, och en man den andra.
נצר תאנה יאכל פריה ושמר אדניו יכבד׃ 18
Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
כמים הפנים לפנים כן לב האדם לאדם׃ 19
Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
שאול ואבדה לא תשבענה ועיני האדם לא תשבענה׃ (Sheol h7585) 20
Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
מצרף לכסף וכור לזהב ואיש לפי מהללו׃ 21
En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
אם תכתוש את האויל במכתש בתוך הריפות בעלי לא תסור מעליו אולתו׃ 22
Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
ידע תדע פני צאנך שית לבך לעדרים׃ 23
Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
כי לא לעולם חסן ואם נזר לדור דור׃ 24
Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
גלה חציר ונראה דשא ונאספו עשבות הרים׃ 25
Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
כבשים ללבושך ומחיר שדה עתודים׃ 26
Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
ודי חלב עזים ללחמך ללחם ביתך וחיים לנערותיך׃ 27
Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.

< מִשְׁלֵי 27 >