< מִשְׁלֵי 18 >
לתאוה יבקש נפרד בכל תושיה יתגלע׃ | 1 |
Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
לא יחפץ כסיל בתבונה כי אם בהתגלות לבו׃ | 2 |
Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
בבוא רשע בא גם בוז ועם קלון חרפה׃ | 3 |
Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
מים עמקים דברי פי איש נחל נבע מקור חכמה׃ | 4 |
Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
שאת פני רשע לא טוב להטות צדיק במשפט׃ | 5 |
Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
שפתי כסיל יבאו בריב ופיו למהלמות יקרא׃ | 6 |
Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
פי כסיל מחתה לו ושפתיו מוקש נפשו׃ | 7 |
Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
דברי נרגן כמתלהמים והם ירדו חדרי בטן׃ | 8 |
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
גם מתרפה במלאכתו אח הוא לבעל משחית׃ | 9 |
Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
מגדל עז שם יהוה בו ירוץ צדיק ונשגב׃ | 10 |
HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
הון עשיר קרית עזו וכחומה נשגבה במשכיתו׃ | 11 |
Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
לפני שבר יגבה לב איש ולפני כבוד ענוה׃ | 12 |
Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
משיב דבר בטרם ישמע אולת היא לו וכלמה׃ | 13 |
Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
רוח איש יכלכל מחלהו ורוח נכאה מי ישאנה׃ | 14 |
Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
לב נבון יקנה דעת ואזן חכמים תבקש דעת׃ | 15 |
Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
מתן אדם ירחיב לו ולפני גדלים ינחנו׃ | 16 |
Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
צדיק הראשון בריבו יבא רעהו וחקרו׃ | 17 |
Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
מדינים ישבית הגורל ובין עצומים יפריד׃ | 18 |
Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
אח נפשע מקרית עז ומדונים כבריח ארמון׃ | 19 |
En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
מפרי פי איש תשבע בטנו תבואת שפתיו ישבע׃ | 20 |
Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
מות וחיים ביד לשון ואהביה יאכל פריה׃ | 21 |
Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
מצא אשה מצא טוב ויפק רצון מיהוה׃ | 22 |
Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
תחנונים ידבר רש ועשיר יענה עזות׃ | 23 |
Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
איש רעים להתרעע ויש אהב דבק מאח׃ | 24 |
Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.