< מִשְׁלֵי 17 >
טוב פת חרבה ושלוה בה מבית מלא זבחי ריב׃ | 1 |
Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
עבד משכיל ימשל בבן מביש ובתוך אחים יחלק נחלה׃ | 2 |
En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
מצרף לכסף וכור לזהב ובחן לבות יהוה׃ | 3 |
Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
מרע מקשיב על שפת און שקר מזין על לשון הות׃ | 4 |
En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
לעג לרש חרף עשהו שמח לאיד לא ינקה׃ | 5 |
Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
עטרת זקנים בני בנים ותפארת בנים אבותם׃ | 6 |
De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
לא נאוה לנבל שפת יתר אף כי לנדיב שפת שקר׃ | 7 |
Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
אבן חן השחד בעיני בעליו אל כל אשר יפנה ישכיל׃ | 8 |
En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
מכסה פשע מבקש אהבה ושנה בדבר מפריד אלוף׃ | 9 |
Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
תחת גערה במבין מהכות כסיל מאה׃ | 10 |
En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
אך מרי יבקש רע ומלאך אכזרי ישלח בו׃ | 11 |
Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
פגוש דב שכול באיש ואל כסיל באולתו׃ | 12 |
Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
משיב רעה תחת טובה לא תמיש רעה מביתו׃ | 13 |
Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
פוטר מים ראשית מדון ולפני התגלע הריב נטוש׃ | 14 |
Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
מצדיק רשע ומרשיע צדיק תועבת יהוה גם שניהם׃ | 15 |
Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
למה זה מחיר ביד כסיל לקנות חכמה ולב אין׃ | 16 |
Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
בכל עת אהב הרע ואח לצרה יולד׃ | 17 |
En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
אדם חסר לב תוקע כף ערב ערבה לפני רעהו׃ | 18 |
En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
אהב פשע אהב מצה מגביה פתחו מבקש שבר׃ | 19 |
Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
עקש לב לא ימצא טוב ונהפך בלשונו יפול ברעה׃ | 20 |
Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
ילד כסיל לתוגה לו ולא ישמח אבי נבל׃ | 21 |
Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
לב שמח ייטב גהה ורוח נכאה תיבש גרם׃ | 22 |
Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
שחד מחיק רשע יקח להטות ארחות משפט׃ | 23 |
Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
את פני מבין חכמה ועיני כסיל בקצה ארץ׃ | 24 |
Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
כעס לאביו בן כסיל וממר ליולדתו׃ | 25 |
En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
גם ענוש לצדיק לא טוב להכות נדיבים על ישר׃ | 26 |
Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
חושך אמריו יודע דעת וקר רוח איש תבונה׃ | 27 |
Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
גם אויל מחריש חכם יחשב אטם שפתיו נבון׃ | 28 |
Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.