< מִשְׁלֵי 13 >
בן חכם מוסר אב ולץ לא שמע גערה׃ | 1 |
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
מפרי פי איש יאכל טוב ונפש בגדים חמס׃ | 2 |
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
נצר פיו שמר נפשו פשק שפתיו מחתה לו׃ | 3 |
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
מתאוה ואין נפשו עצל ונפש חרצים תדשן׃ | 4 |
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
דבר שקר ישנא צדיק ורשע יבאיש ויחפיר׃ | 5 |
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
צדקה תצר תם דרך ורשעה תסלף חטאת׃ | 6 |
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
יש מתעשר ואין כל מתרושש והון רב׃ | 7 |
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
כפר נפש איש עשרו ורש לא שמע גערה׃ | 8 |
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
אור צדיקים ישמח ונר רשעים ידעך׃ | 9 |
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
רק בזדון יתן מצה ואת נועצים חכמה׃ | 10 |
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
הון מהבל ימעט וקבץ על יד ירבה׃ | 11 |
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
תוחלת ממשכה מחלה לב ועץ חיים תאוה באה׃ | 12 |
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
בז לדבר יחבל לו וירא מצוה הוא ישלם׃ | 13 |
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
תורת חכם מקור חיים לסור ממקשי מות׃ | 14 |
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
שכל טוב יתן חן ודרך בגדים איתן׃ | 15 |
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
כל ערום יעשה בדעת וכסיל יפרש אולת׃ | 16 |
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
מלאך רשע יפל ברע וציר אמונים מרפא׃ | 17 |
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
ריש וקלון פורע מוסר ושומר תוכחת יכבד׃ | 18 |
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
תאוה נהיה תערב לנפש ותועבת כסילים סור מרע׃ | 19 |
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
הלוך את חכמים וחכם ורעה כסילים ירוע׃ | 20 |
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
חטאים תרדף רעה ואת צדיקים ישלם טוב׃ | 21 |
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
טוב ינחיל בני בנים וצפון לצדיק חיל חוטא׃ | 22 |
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
רב אכל ניר ראשים ויש נספה בלא משפט׃ | 23 |
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
חושך שבטו שונא בנו ואהבו שחרו מוסר׃ | 24 |
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
צדיק אכל לשבע נפשו ובטן רשעים תחסר׃ | 25 |
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.