< מִשְׁלֵי 13 >

בן חכם מוסר אב ולץ לא שמע גערה׃ 1
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
מפרי פי איש יאכל טוב ונפש בגדים חמס׃ 2
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
נצר פיו שמר נפשו פשק שפתיו מחתה לו׃ 3
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
מתאוה ואין נפשו עצל ונפש חרצים תדשן׃ 4
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
דבר שקר ישנא צדיק ורשע יבאיש ויחפיר׃ 5
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
צדקה תצר תם דרך ורשעה תסלף חטאת׃ 6
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
יש מתעשר ואין כל מתרושש והון רב׃ 7
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
כפר נפש איש עשרו ורש לא שמע גערה׃ 8
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
אור צדיקים ישמח ונר רשעים ידעך׃ 9
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
רק בזדון יתן מצה ואת נועצים חכמה׃ 10
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
הון מהבל ימעט וקבץ על יד ירבה׃ 11
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
תוחלת ממשכה מחלה לב ועץ חיים תאוה באה׃ 12
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
בז לדבר יחבל לו וירא מצוה הוא ישלם׃ 13
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
תורת חכם מקור חיים לסור ממקשי מות׃ 14
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
שכל טוב יתן חן ודרך בגדים איתן׃ 15
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
כל ערום יעשה בדעת וכסיל יפרש אולת׃ 16
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
מלאך רשע יפל ברע וציר אמונים מרפא׃ 17
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
ריש וקלון פורע מוסר ושומר תוכחת יכבד׃ 18
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
תאוה נהיה תערב לנפש ותועבת כסילים סור מרע׃ 19
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
הלוך את חכמים וחכם ורעה כסילים ירוע׃ 20
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
חטאים תרדף רעה ואת צדיקים ישלם טוב׃ 21
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
טוב ינחיל בני בנים וצפון לצדיק חיל חוטא׃ 22
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
רב אכל ניר ראשים ויש נספה בלא משפט׃ 23
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
חושך שבטו שונא בנו ואהבו שחרו מוסר׃ 24
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
צדיק אכל לשבע נפשו ובטן רשעים תחסר׃ 25
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.

< מִשְׁלֵי 13 >