איוב 9
| ויען איוב ויאמר׃ | 1 |
Därefter tog Job till orda och sade:
| אמנם ידעתי כי כן ומה יצדק אנוש עם אל׃ | 2 |
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
| אם יחפץ לריב עמו לא יעננו אחת מני אלף׃ | 3 |
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
| חכם לבב ואמיץ כח מי הקשה אליו וישלם׃ | 4 |
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
| המעתיק הרים ולא ידעו אשר הפכם באפו׃ | 5 |
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
| המרגיז ארץ ממקומה ועמודיה יתפלצון׃ | 6 |
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
| האמר לחרס ולא יזרח ובעד כוכבים יחתם׃ | 7 |
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
| נטה שמים לבדו ודורך על במתי ים׃ | 8 |
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
| עשה עש כסיל וכימה וחדרי תמן׃ | 9 |
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
| עשה גדלות עד אין חקר ונפלאות עד אין מספר׃ | 10 |
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
| הן יעבר עלי ולא אראה ויחלף ולא אבין לו׃ | 11 |
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
| הן יחתף מי ישיבנו מי יאמר אליו מה תעשה׃ | 12 |
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
| אלוה לא ישיב אפו תחתו שחחו עזרי רהב׃ | 13 |
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
| אף כי אנכי אעננו אבחרה דברי עמו׃ | 14 |
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
| אשר אם צדקתי לא אענה למשפטי אתחנן׃ | 15 |
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
| אם קראתי ויענני לא אאמין כי יאזין קולי׃ | 16 |
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
| אשר בשערה ישופני והרבה פצעי חנם׃ | 17 |
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
| לא יתנני השב רוחי כי ישבעני ממררים׃ | 18 |
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
| אם לכח אמיץ הנה ואם למשפט מי יועידני׃ | 19 |
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
| אם אצדק פי ירשיעני תם אני ויעקשני׃ | 20 |
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
| תם אני לא אדע נפשי אמאס חיי׃ | 21 |
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
| אחת היא על כן אמרתי תם ורשע הוא מכלה׃ | 22 |
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
| אם שוט ימית פתאם למסת נקים ילעג׃ | 23 |
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
| ארץ נתנה ביד רשע פני שפטיה יכסה אם לא אפוא מי הוא׃ | 24 |
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
| וימי קלו מני רץ ברחו לא ראו טובה׃ | 25 |
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
| חלפו עם אניות אבה כנשר יטוש עלי אכל׃ | 26 |
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
| אם אמרי אשכחה שיחי אעזבה פני ואבליגה׃ | 27 |
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
| יגרתי כל עצבתי ידעתי כי לא תנקני׃ | 28 |
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
| אנכי ארשע למה זה הבל איגע׃ | 29 |
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
| אם התרחצתי במו שלג והזכותי בבר כפי׃ | 30 |
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
| אז בשחת תטבלני ותעבוני שלמותי׃ | 31 |
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
| כי לא איש כמני אעננו נבוא יחדו במשפט׃ | 32 |
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
| לא יש בינינו מוכיח ישת ידו על שנינו׃ | 33 |
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
| יסר מעלי שבטו ואמתו אל תבעתני׃ | 34 |
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
| אדברה ולא איראנו כי לא כן אנכי עמדי׃ | 35 |
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
