< איוב 41 >
תמשך לויתן בחכה ובחבל תשקיע לשנו׃ | 1 |
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
התשים אגמון באפו ובחוח תקוב לחיו׃ | 2 |
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
הירבה אליך תחנונים אם ידבר אליך רכות׃ | 3 |
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
היכרת ברית עמך תקחנו לעבד עולם׃ | 4 |
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
התשחק בו כצפור ותקשרנו לנערותיך׃ | 5 |
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
יכרו עליו חברים יחצוהו בין כנענים׃ | 6 |
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
התמלא בשכות עורו ובצלצל דגים ראשו׃ | 7 |
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
שים עליו כפך זכר מלחמה אל תוסף׃ | 8 |
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
הן תחלתו נכזבה הגם אל מראיו יטל׃ | 9 |
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
לא אכזר כי יעורנו ומי הוא לפני יתיצב׃ | 10 |
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
מי הקדימני ואשלם תחת כל השמים לי הוא׃ | 11 |
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
לא אחריש בדיו ודבר גבורות וחין ערכו׃ | 12 |
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
מי גלה פני לבושו בכפל רסנו מי יבוא׃ | 13 |
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
דלתי פניו מי פתח סביבות שניו אימה׃ | 14 |
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
גאוה אפיקי מגנים סגור חותם צר׃ | 15 |
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
אחד באחד יגשו ורוח לא יבוא ביניהם׃ | 16 |
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
איש באחיהו ידבקו יתלכדו ולא יתפרדו׃ | 17 |
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
עטישתיו תהל אור ועיניו כעפעפי שחר׃ | 18 |
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
מפיו לפידים יהלכו כידודי אש יתמלטו׃ | 19 |
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
מנחיריו יצא עשן כדוד נפוח ואגמן׃ | 20 |
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
נפשו גחלים תלהט ולהב מפיו יצא׃ | 21 |
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
בצוארו ילין עז ולפניו תדוץ דאבה׃ | 22 |
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
מפלי בשרו דבקו יצוק עליו בל ימוט׃ | 23 |
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
לבו יצוק כמו אבן ויצוק כפלח תחתית׃ | 24 |
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
משתו יגורו אלים משברים יתחטאו׃ | 25 |
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
משיגהו חרב בלי תקום חנית מסע ושריה׃ | 26 |
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
יחשב לתבן ברזל לעץ רקבון נחושה׃ | 27 |
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
לא יבריחנו בן קשת לקש נהפכו לו אבני קלע׃ | 28 |
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
כקש נחשבו תותח וישחק לרעש כידון׃ | 29 |
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
תחתיו חדודי חרש ירפד חרוץ עלי טיט׃ | 30 |
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
ירתיח כסיר מצולה ים ישים כמרקחה׃ | 31 |
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
אחריו יאיר נתיב יחשב תהום לשיבה׃ | 32 |
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
אין על עפר משלו העשו לבלי חת׃ | 33 |
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
את כל גבה יראה הוא מלך על כל בני שחץ׃ | 34 |
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.