איוב 4

1 ויען אליפז התימני ויאמר׃

Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

2 הנסה דבר אליך תלאה ועצר במלין מי יוכל׃

Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?

3 הנה יסרת רבים וידים רפות תחזק׃

Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.

4 כושל יקימון מליך וברכים כרעות תאמץ׃

Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.

5 כי עתה תבוא אליך ותלא תגע עדיך ותבהל׃

Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.

6 הלא יראתך כסלתך תקותך ותם דרכיך׃

Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.

7 זכר נא מי הוא נקי אבד ואיפה ישרים נכחדו׃

Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?

8 כאשר ראיתי חרשי און וזרעי עמל יקצרהו׃

Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;

9 מנשמת אלוה יאבדו ומרוח אפו יכלו׃

Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.

10 שאגת אריה וקול שחל ושני כפירים נתעו׃

Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.

11 ליש אבד מבלי טרף ובני לביא יתפרדו׃

Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.

12 ואלי דבר יגנב ותקח אזני שמץ מנהו׃

Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.

13 בשעפים מחזינות לילה בנפל תרדמה על אנשים׃

Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;

14 פחד קראני ורעדה ורב עצמותי הפחיד׃

Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.

15 ורוח על פני יחלף תסמר שערת בשרי׃

Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.

16 יעמד ולא אכיר מראהו תמונה לנגד עיני דממה וקול אשמע׃

Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:

17 האנוש מאלוה יצדק אם מעשהו יטהר גבר׃

Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?

18 הן בעבדיו לא יאמין ובמלאכיו ישים תהלה׃

Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.

19 אף שכני בתי חמר אשר בעפר יסודם ידכאום לפני עש׃

Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.

20 מבקר לערב יכתו מבלי משים לנצח יאבדו׃

Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;

21 הלא נסע יתרם בם ימותו ולא בחכמה׃

Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.