איוב 39

1 הידעת עת לדת יעלי סלע חלל אילות תשמר׃

Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

2 תספר ירחים תמלאנה וידעת עת לדתנה׃

Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

3 תכרענה ילדיהן תפלחנה חבליהם תשלחנה׃

De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

4 יחלמו בניהם ירבו בבר יצאו ולא שבו למו׃

Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

5 מי שלח פרא חפשי ומסרות ערוד מי פתח׃

Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

6 אשר שמתי ערבה ביתו ומשכנותיו מלחה׃

Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

7 ישחק להמון קריה תשאות נוגש לא ישמע׃

Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

8 יתור הרים מרעהו ואחר כל ירוק ידרוש׃

Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

9 היאבה רים עבדך אם ילין על אבוסך׃

Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

10 התקשר רים בתלם עבתו אם ישדד עמקים אחריך׃

Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

11 התבטח בו כי רב כחו ותעזב אליו יגיעך׃

Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

12 התאמין בו כי ישוב זרעך וגרנך יאסף׃

Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

13 כנף רננים נעלסה אם אברה חסידה ונצה׃

Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

14 כי תעזב לארץ בציה ועל עפר תחמם׃

Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

15 ותשכח כי רגל תזורה וחית השדה תדושה׃

Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

16 הקשיח בניה ללא לה לריק יגיעה בלי פחד׃

Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

17 כי השה אלוה חכמה ולא חלק לה בבינה׃

Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

18 כעת במרום תמריא תשחק לסוס ולרכבו׃

Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

19 התתן לסוס גבורה התלביש צוארו רעמה׃

Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

20 התרעישנו כארבה הוד נחרו אימה׃

Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

21 יחפרו בעמק וישיש בכח יצא לקראת נשק׃

Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

22 ישחק לפחד ולא יחת ולא ישוב מפני חרב׃

Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

23 עליו תרנה אשפה להב חנית וכידון׃

Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

24 ברעש ורגז יגמא ארץ ולא יאמין כי קול שופר׃

Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

25 בדי שפר יאמר האח ומרחוק יריח מלחמה רעם שרים ותרועה׃

För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

26 המבינתך יאבר נץ יפרש כנפו לתימן׃

Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

27 אם על פיך יגביה נשר וכי ירים קנו׃

Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

28 סלע ישכן ויתלנן על שן סלע ומצודה׃

På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

29 משם חפר אכל למרחוק עיניו יביטו׃

Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

30 ואפרחו יעלעו דם ובאשר חללים שם הוא׃

Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.