< איוב 37 >

אף לזאת יחרד לבי ויתר ממקומו׃ 1
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
שמעו שמוע ברגז קלו והגה מפיו יצא׃ 2
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
תחת כל השמים ישרהו ואורו על כנפות הארץ׃ 3
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
אחריו ישאג קול ירעם בקול גאונו ולא יעקבם כי ישמע קולו׃ 4
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
ירעם אל בקולו נפלאות עשה גדלות ולא נדע׃ 5
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
כי לשלג יאמר הוא ארץ וגשם מטר וגשם מטרות עזו׃ 6
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
ביד כל אדם יחתום לדעת כל אנשי מעשהו׃ 7
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
ותבא חיה במו ארב ובמעונתיה תשכן׃ 8
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
מן החדר תבוא סופה וממזרים קרה׃ 9
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
מנשמת אל יתן קרח ורחב מים במוצק׃ 10
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
אף ברי יטריח עב יפיץ ענן אורו׃ 11
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
והוא מסבות מתהפך בתחבולתו לפעלם כל אשר יצום על פני תבל ארצה׃ 12
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
אם לשבט אם לארצו אם לחסד ימצאהו׃ 13
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
האזינה זאת איוב עמד והתבונן נפלאות אל׃ 14
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
התדע בשום אלוה עליהם והופיע אור עננו׃ 15
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
התדע על מפלשי עב מפלאות תמים דעים׃ 16
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
אשר בגדיך חמים בהשקט ארץ מדרום׃ 17
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
תרקיע עמו לשחקים חזקים כראי מוצק׃ 18
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
הודיענו מה נאמר לו לא נערך מפני חשך׃ 19
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
היספר לו כי אדבר אם אמר איש כי יבלע׃ 20
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
ועתה לא ראו אור בהיר הוא בשחקים ורוח עברה ותטהרם׃ 21
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
מצפון זהב יאתה על אלוה נורא הוד׃ 22
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
שדי לא מצאנהו שגיא כח ומשפט ורב צדקה לא יענה׃ 23
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
לכן יראוהו אנשים לא יראה כל חכמי לב׃ 24
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.

< איוב 37 >