< איוב 37 >
אף לזאת יחרד לבי ויתר ממקומו׃ | 1 |
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
שמעו שמוע ברגז קלו והגה מפיו יצא׃ | 2 |
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
תחת כל השמים ישרהו ואורו על כנפות הארץ׃ | 3 |
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
אחריו ישאג קול ירעם בקול גאונו ולא יעקבם כי ישמע קולו׃ | 4 |
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
ירעם אל בקולו נפלאות עשה גדלות ולא נדע׃ | 5 |
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
כי לשלג יאמר הוא ארץ וגשם מטר וגשם מטרות עזו׃ | 6 |
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
ביד כל אדם יחתום לדעת כל אנשי מעשהו׃ | 7 |
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
ותבא חיה במו ארב ובמעונתיה תשכן׃ | 8 |
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
מן החדר תבוא סופה וממזרים קרה׃ | 9 |
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
מנשמת אל יתן קרח ורחב מים במוצק׃ | 10 |
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
אף ברי יטריח עב יפיץ ענן אורו׃ | 11 |
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
והוא מסבות מתהפך בתחבולתו לפעלם כל אשר יצום על פני תבל ארצה׃ | 12 |
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
אם לשבט אם לארצו אם לחסד ימצאהו׃ | 13 |
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
האזינה זאת איוב עמד והתבונן נפלאות אל׃ | 14 |
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
התדע בשום אלוה עליהם והופיע אור עננו׃ | 15 |
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
התדע על מפלשי עב מפלאות תמים דעים׃ | 16 |
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
אשר בגדיך חמים בהשקט ארץ מדרום׃ | 17 |
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
תרקיע עמו לשחקים חזקים כראי מוצק׃ | 18 |
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
הודיענו מה נאמר לו לא נערך מפני חשך׃ | 19 |
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
היספר לו כי אדבר אם אמר איש כי יבלע׃ | 20 |
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
ועתה לא ראו אור בהיר הוא בשחקים ורוח עברה ותטהרם׃ | 21 |
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
מצפון זהב יאתה על אלוה נורא הוד׃ | 22 |
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
שדי לא מצאנהו שגיא כח ומשפט ורב צדקה לא יענה׃ | 23 |
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
לכן יראוהו אנשים לא יראה כל חכמי לב׃ | 24 |
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.