< איוב 37 >

אף לזאת יחרד לבי ויתר ממקומו׃ 1
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
שמעו שמוע ברגז קלו והגה מפיו יצא׃ 2
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
תחת כל השמים ישרהו ואורו על כנפות הארץ׃ 3
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
אחריו ישאג קול ירעם בקול גאונו ולא יעקבם כי ישמע קולו׃ 4
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
ירעם אל בקולו נפלאות עשה גדלות ולא נדע׃ 5
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
כי לשלג יאמר הוא ארץ וגשם מטר וגשם מטרות עזו׃ 6
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
ביד כל אדם יחתום לדעת כל אנשי מעשהו׃ 7
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
ותבא חיה במו ארב ובמעונתיה תשכן׃ 8
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
מן החדר תבוא סופה וממזרים קרה׃ 9
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
מנשמת אל יתן קרח ורחב מים במוצק׃ 10
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
אף ברי יטריח עב יפיץ ענן אורו׃ 11
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
והוא מסבות מתהפך בתחבולתו לפעלם כל אשר יצום על פני תבל ארצה׃ 12
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
אם לשבט אם לארצו אם לחסד ימצאהו׃ 13
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
האזינה זאת איוב עמד והתבונן נפלאות אל׃ 14
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
התדע בשום אלוה עליהם והופיע אור עננו׃ 15
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
התדע על מפלשי עב מפלאות תמים דעים׃ 16
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
אשר בגדיך חמים בהשקט ארץ מדרום׃ 17
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
תרקיע עמו לשחקים חזקים כראי מוצק׃ 18
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
הודיענו מה נאמר לו לא נערך מפני חשך׃ 19
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
היספר לו כי אדבר אם אמר איש כי יבלע׃ 20
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
ועתה לא ראו אור בהיר הוא בשחקים ורוח עברה ותטהרם׃ 21
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
מצפון זהב יאתה על אלוה נורא הוד׃ 22
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
שדי לא מצאנהו שגיא כח ומשפט ורב צדקה לא יענה׃ 23
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
לכן יראוהו אנשים לא יראה כל חכמי לב׃ 24
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.

< איוב 37 >