איוב 30

1 ועתה שחקו עלי צעירים ממני לימים אשר מאסתי אבותם לשית עם כלבי צאני׃

Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;

2 גם כח ידיהם למה לי עלימו אבד כלח׃

Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;

3 בחסר ובכפן גלמוד הערקים ציה אמש שואה ומשאה׃

De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;

4 הקטפים מלוח עלי שיח ושרש רתמים לחמם׃

De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;

5 מן גו יגרשו יריעו עלימו כגנב׃

Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.

6 בערוץ נחלים לשכן חרי עפר וכפים׃

Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;

7 בין שיחים ינהקו תחת חרול יספחו׃

Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;

8 בני נבל גם בני בלי שם נכאו מן הארץ׃

De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.

9 ועתה נגינתם הייתי ואהי להם למלה׃

Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.

10 תעבוני רחקו מני ומפני לא חשכו רק׃

De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.

11 כי יתרו פתח ויענני ורסן מפני שלחו׃

Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.

12 על ימין פרחח יקומו רגלי שלחו ויסלו עלי ארחות אידם׃

På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.

13 נתסו נתיבתי להותי יעילו לא עזר למו׃

De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.

14 כפרץ רחב יאתיו תחת שאה התגלגלו׃

De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;

15 ההפך עלי בלהות תרדף כרוח נדבתי וכעב עברה ישעתי׃

Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.

16 ועתה עלי תשתפך נפשי יאחזוני ימי עני׃

Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.

17 לילה עצמי נקר מעלי וערקי לא ישכבון׃

Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.

18 ברב כח יתחפש לבושי כפי כתנתי יאזרני׃

Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.

19 הרני לחמר ואתמשל כעפר ואפר׃

Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.

20 אשוע אליך ולא תענני עמדתי ותתבנן בי׃

Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.

21 תהפך לאכזר לי בעצם ידך תשטמני׃

Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.

22 תשאני אל רוח תרכיבני ותמגגני תשוה׃

Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;

23 כי ידעתי מות תשיבני ובית מועד לכל חי׃

Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.

24 אך לא בעי ישלח יד אם בפידו להן שוע׃

Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.

25 אם לא בכיתי לקשה יום עגמה נפשי לאביון׃

Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.

26 כי טוב קויתי ויבא רע ואיחלה לאור ויבא אפל׃

Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.

27 מעי רתחו ולא דמו קדמני ימי עני׃

Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.

28 קדר הלכתי בלא חמה קמתי בקהל אשוע׃

Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.

29 אח הייתי לתנים ורע לבנות יענה׃

Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.

30 עורי שחר מעלי ועצמי חרה מני חרב׃

Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.

31 ויהי לאבל כנרי ועגבי לקול בכים׃

Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.