< איוב 22 >
ויען אליפז התמני ויאמר׃ | 1 |
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
הלאל יסכן גבר כי יסכן עלימו משכיל׃ | 2 |
Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
החפץ לשדי כי תצדק ואם בצע כי תתם דרכיך׃ | 3 |
Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
המיראתך יכיחך יבוא עמך במשפט׃ | 4 |
Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
הלא רעתך רבה ואין קץ לעונתיך׃ | 5 |
Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
כי תחבל אחיך חנם ובגדי ערומים תפשיט׃ | 6 |
Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
לא מים עיף תשקה ומרעב תמנע לחם׃ | 7 |
Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
ואיש זרוע לו הארץ ונשוא פנים ישב בה׃ | 8 |
För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
אלמנות שלחת ריקם וזרעות יתמים ידכא׃ | 9 |
men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
על כן סביבותיך פחים ויבהלך פחד פתאם׃ | 10 |
Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
או חשך לא תראה ושפעת מים תכסך׃ | 11 |
ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
הלא אלוה גבה שמים וראה ראש כוכבים כי רמו׃ | 12 |
I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
ואמרת מה ידע אל הבעד ערפל ישפוט׃ | 13 |
därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
עבים סתר לו ולא יראה וחוג שמים יתהלך׃ | 14 |
Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
הארח עולם תשמר אשר דרכו מתי און׃ | 15 |
Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
אשר קמטו ולא עת נהר יוצק יסודם׃ | 16 |
de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
האמרים לאל סור ממנו ומה יפעל שדי למו׃ | 17 |
de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
והוא מלא בתיהם טוב ועצת רשעים רחקה מני׃ | 18 |
Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
יראו צדיקים וישמחו ונקי ילעג למו׃ | 19 |
De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
אם לא נכחד קימנו ויתרם אכלה אש׃ | 20 |
»Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
הסכן נא עמו ושלם בהם תבואתך טובה׃ | 21 |
Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
קח נא מפיו תורה ושים אמריו בלבבך׃ | 22 |
Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
אם תשוב עד שדי תבנה תרחיק עולה מאהלך׃ | 23 |
Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
ושית על עפר בצר ובצור נחלים אופיר׃ | 24 |
Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
והיה שדי בצריך וכסף תועפות לך׃ | 25 |
så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
כי אז על שדי תתענג ותשא אל אלוה פניך׃ | 26 |
Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
תעתיר אליו וישמעך ונדריך תשלם׃ | 27 |
När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
ותגזר אומר ויקם לך ועל דרכיך נגה אור׃ | 28 |
Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
כי השפילו ותאמר גוה ושח עינים יושע׃ | 29 |
Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
ימלט אי נקי ונמלט בבר כפיך׃ | 30 |
Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.