איוב 17
| רוחי חבלה ימי נזעכו קברים לי׃ | 1 |
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
| אם לא התלים עמדי ובהמרותם תלן עיני׃ | 2 |
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
| שימה נא ערבני עמך מי הוא לידי יתקע׃ | 3 |
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
| כי לבם צפנת משכל על כן לא תרמם׃ | 4 |
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
| לחלק יגיד רעים ועיני בניו תכלנה׃ | 5 |
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
| והצגני למשל עמים ותפת לפנים אהיה׃ | 6 |
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
| ותכה מכעש עיני ויצרי כצל כלם׃ | 7 |
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
| ישמו ישרים על זאת ונקי על חנף יתערר׃ | 8 |
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
| ויאחז צדיק דרכו וטהר ידים יסיף אמץ׃ | 9 |
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
| ואולם כלם תשבו ובאו נא ולא אמצא בכם חכם׃ | 10 |
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
| ימי עברו זמתי נתקו מורשי לבבי׃ | 11 |
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
| לילה ליום ישימו אור קרוב מפני חשך׃ | 12 |
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
| אם אקוה שאול ביתי בחשך רפדתי יצועי׃ (Sheol h7585) | 13 |
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
| לשחת קראתי אבי אתה אמי ואחתי לרמה׃ | 14 |
till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
| ואיה אפו תקותי ותקותי מי ישורנה׃ | 15 |
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
