איוב 17
| רוחי חבלה ימי נזעכו קברים לי׃ | 1 |
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
| אם לא התלים עמדי ובהמרותם תלן עיני׃ | 2 |
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
| שימה נא ערבני עמך מי הוא לידי יתקע׃ | 3 |
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
| כי לבם צפנת משכל על כן לא תרמם׃ | 4 |
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
| לחלק יגיד רעים ועיני בניו תכלנה׃ | 5 |
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
| והצגני למשל עמים ותפת לפנים אהיה׃ | 6 |
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
| ותכה מכעש עיני ויצרי כצל כלם׃ | 7 |
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
| ישמו ישרים על זאת ונקי על חנף יתערר׃ | 8 |
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
| ויאחז צדיק דרכו וטהר ידים יסיף אמץ׃ | 9 |
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
| ואולם כלם תשבו ובאו נא ולא אמצא בכם חכם׃ | 10 |
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
| ימי עברו זמתי נתקו מורשי לבבי׃ | 11 |
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
| לילה ליום ישימו אור קרוב מפני חשך׃ | 12 |
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
| אם אקוה שאול ביתי בחשך רפדתי יצועי׃ (Sheol h7585) | 13 |
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
| לשחת קראתי אבי אתה אמי ואחתי לרמה׃ | 14 |
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
| ואיה אפו תקותי ותקותי מי ישורנה׃ | 15 |
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
