איוב 15
| ויען אליפז התימני ויאמר׃ | 1 |
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
| החכם יענה דעת רוח וימלא קדים בטנו׃ | 2 |
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
| הוכח בדבר לא יסכון ומלים לא יועיל בם׃ | 3 |
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
| אף אתה תפר יראה ותגרע שיחה לפני אל׃ | 4 |
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
| כי יאלף עונך פיך ותבחר לשון ערומים׃ | 5 |
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
| ירשיעך פיך ולא אני ושפתיך יענו בך׃ | 6 |
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
| הראישון אדם תולד ולפני גבעות חוללת׃ | 7 |
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
| הבסוד אלוה תשמע ותגרע אליך חכמה׃ | 8 |
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
| מה ידעת ולא נדע תבין ולא עמנו הוא׃ | 9 |
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
| גם שב גם ישיש בנו כביר מאביך ימים׃ | 10 |
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
| המעט ממך תנחמות אל ודבר לאט עמך׃ | 11 |
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
| מה יקחך לבך ומה ירזמון עיניך׃ | 12 |
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
| כי תשיב אל אל רוחך והצאת מפיך מלין׃ | 13 |
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
| מה אנוש כי יזכה וכי יצדק ילוד אשה׃ | 14 |
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
| הן בקדשו לא יאמין ושמים לא זכו בעיניו׃ | 15 |
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
| אף כי נתעב ונאלח איש שתה כמים עולה׃ | 16 |
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
| אחוך שמע לי וזה חזיתי ואספרה׃ | 17 |
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
| אשר חכמים יגידו ולא כחדו מאבותם׃ | 18 |
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
| להם לבדם נתנה הארץ ולא עבר זר בתוכם׃ | 19 |
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
| כל ימי רשע הוא מתחולל ומספר שנים נצפנו לעריץ׃ | 20 |
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
| קול פחדים באזניו בשלום שודד יבואנו׃ | 21 |
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
| לא יאמין שוב מני חשך וצפו הוא אלי חרב׃ | 22 |
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
| נדד הוא ללחם איה ידע כי נכון בידו יום חשך׃ | 23 |
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
| יבעתהו צר ומצוקה תתקפהו כמלך עתיד לכידור׃ | 24 |
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
| כי נטה אל אל ידו ואל שדי יתגבר׃ | 25 |
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
| ירוץ אליו בצואר בעבי גבי מגניו׃ | 26 |
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
| כי כסה פניו בחלבו ויעש פימה עלי כסל׃ | 27 |
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
| וישכון ערים נכחדות בתים לא ישבו למו אשר התעתדו לגלים׃ | 28 |
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
| לא יעשר ולא יקום חילו ולא יטה לארץ מנלם׃ | 29 |
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
| לא יסור מני חשך ינקתו תיבש שלהבת ויסור ברוח פיו׃ | 30 |
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
| אל יאמן בשו נתעה כי שוא תהיה תמורתו׃ | 31 |
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
| בלא יומו תמלא וכפתו לא רעננה׃ | 32 |
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
| יחמס כגפן בסרו וישלך כזית נצתו׃ | 33 |
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
| כי עדת חנף גלמוד ואש אכלה אהלי שחד׃ | 34 |
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
| הרה עמל וילד און ובטנם תכין מרמה׃ | 35 |
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
