< איוב 13 >
הן כל ראתה עיני שמעה אזני ותבן לה׃ | 1 |
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
כדעתכם ידעתי גם אני לא נפל אנכי מכם׃ | 2 |
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
אולם אני אל שדי אדבר והוכח אל אל אחפץ׃ | 3 |
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
ואולם אתם טפלי שקר רפאי אלל כלכם׃ | 4 |
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
מי יתן החרש תחרישון ותהי לכם לחכמה׃ | 5 |
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
שמעו נא תוכחתי ורבות שפתי הקשיבו׃ | 6 |
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
הלאל תדברו עולה ולו תדברו רמיה׃ | 7 |
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
הפניו תשאון אם לאל תריבון׃ | 8 |
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
הטוב כי יחקר אתכם אם כהתל באנוש תהתלו בו׃ | 9 |
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
הוכח יוכיח אתכם אם בסתר פנים תשאון׃ | 10 |
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
הלא שאתו תבעת אתכם ופחדו יפל עליכם׃ | 11 |
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
זכרניכם משלי אפר לגבי חמר גביכם׃ | 12 |
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
החרישו ממני ואדברה אני ויעבר עלי מה׃ | 13 |
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
על מה אשא בשרי בשני ונפשי אשים בכפי׃ | 14 |
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
הן יקטלני לא איחל אך דרכי אל פניו אוכיח׃ | 15 |
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
גם הוא לי לישועה כי לא לפניו חנף יבוא׃ | 16 |
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
שמעו שמוע מלתי ואחותי באזניכם׃ | 17 |
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
הנה נא ערכתי משפט ידעתי כי אני אצדק׃ | 18 |
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
מי הוא יריב עמדי כי עתה אחריש ואגוע׃ | 19 |
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
אך שתים אל תעש עמדי אז מפניך לא אסתר׃ | 20 |
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
כפך מעלי הרחק ואמתך אל תבעתני׃ | 21 |
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
וקרא ואנכי אענה או אדבר והשיבני׃ | 22 |
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
כמה לי עונות וחטאות פשעי וחטאתי הדיעני׃ | 23 |
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
למה פניך תסתיר ותחשבני לאויב לך׃ | 24 |
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
העלה נדף תערוץ ואת קש יבש תרדף׃ | 25 |
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
כי תכתב עלי מררות ותורישני עונות נעורי׃ | 26 |
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
ותשם בסד רגלי ותשמור כל ארחותי על שרשי רגלי תתחקה׃ | 27 |
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
והוא כרקב יבלה כבגד אכלו עש׃ | 28 |
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.