איוב 11
| ויען צפר הנעמתי ויאמר׃ | 1 |
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
| הרב דברים לא יענה ואם איש שפתים יצדק׃ | 2 |
När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
| בדיך מתים יחרישו ותלעג ואין מכלם׃ | 3 |
Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
| ותאמר זך לקחי ובר הייתי בעיניך׃ | 4 |
Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
| ואולם מי יתן אלוה דבר ויפתח שפתיו עמך׃ | 5 |
Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
| ויגד לך תעלמות חכמה כי כפלים לתושיה ודע כי ישה לך אלוה מעונך׃ | 6 |
Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
| החקר אלוה תמצא אם עד תכלית שדי תמצא׃ | 7 |
Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
| גבהי שמים מה תפעל עמקה משאול מה תדע׃ (Sheol h7585) | 8 |
Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
| ארכה מארץ מדה ורחבה מני ים׃ | 9 |
Längre än jorden, och bredare än hafvet.
| אם יחלף ויסגיר ויקהיל ומי ישיבנו׃ | 10 |
Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
| כי הוא ידע מתי שוא וירא און ולא יתבונן׃ | 11 |
Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
| ואיש נבוב ילבב ועיר פרא אדם יולד׃ | 12 |
En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
| אם אתה הכינות לבך ופרשת אליו כפך׃ | 13 |
Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
| אם און בידך הרחיקהו ואל תשכן באהליך עולה׃ | 14 |
Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
| כי אז תשא פניך ממום והיית מצק ולא תירא׃ | 15 |
Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
| כי אתה עמל תשכח כמים עברו תזכר׃ | 16 |
Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
| ומצהרים יקום חלד תעפה כבקר תהיה׃ | 17 |
Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
| ובטחת כי יש תקוה וחפרת לבטח תשכב׃ | 18 |
Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
| ורבצת ואין מחריד וחלו פניך רבים׃ | 19 |
Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
| ועיני רשעים תכלינה ומנוס אבד מנהם ותקותם מפח נפש׃ | 20 |
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
