< קֹהֶלֶת 1 >

דברי קהלת בן דוד מלך בירושלם׃ 1
Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.
הבל הבלים אמר קהלת הבל הבלים הכל הבל׃ 2
Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!
מה יתרון לאדם בכל עמלו שיעמל תחת השמש׃ 3
Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?
דור הלך ודור בא והארץ לעולם עמדת׃ 4
Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.
וזרח השמש ובא השמש ואל מקומו שואף זורח הוא שם׃ 5
Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått att komma till den ort där hon går upp.
הולך אל דרום וסובב אל צפון סובב סבב הולך הרוח ועל סביבתיו שב הרוח׃ 6
Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr; den vänder sig och vänder sig, allt under det att den far fram, och så begynner den åter sitt kretslopp.
כל הנחלים הלכים אל הים והים איננו מלא אל מקום שהנחלים הלכים שם הם שבים ללכת׃ 7
Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver havet aldrig fullt; där floderna förut hava runnit, dit rinna de ständigt åter.
כל הדברים יגעים לא יוכל איש לדבר לא תשבע עין לראות ולא תמלא אזן משמע׃ 8
Alla arbetar utan rast; ingen kan utsäga det. Ögat mättas icke av att se, och örat bliver icke fullt av att höra.
מה שהיה הוא שיהיה ומה שנעשה הוא שיעשה ואין כל חדש תחת השמש׃ 9
Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.
יש דבר שיאמר ראה זה חדש הוא כבר היה לעלמים אשר היה מלפננו׃ 10
Inträffar något varom man ville säga: »Se, detta är nytt», så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss.
אין זכרון לראשנים וגם לאחרנים שיהיו לא יהיה להם זכרון עם שיהיו לאחרנה׃ 11
Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skola uppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem som leva ännu senare.
אני קהלת הייתי מלך על ישראל בירושלם׃ 12
Jag, Predikaren, var konung över Israel i Jerusalem.
ונתתי את לבי לדרוש ולתור בחכמה על כל אשר נעשה תחת השמים הוא ענין רע נתן אלהים לבני האדם לענות בו׃ 13
Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
ראיתי את כל המעשים שנעשו תחת השמש והנה הכל הבל ורעות רוח׃ 14
När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.
מעות לא יוכל לתקן וחסרון לא יוכל להמנות׃ 15
Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.
דברתי אני עם לבי לאמר אני הנה הגדלתי והוספתי חכמה על כל אשר היה לפני על ירושלם ולבי ראה הרבה חכמה ודעת׃ 16
Jag sade i mitt hjärta: »Se, jag har förvärvat mig stor vishet, och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta inhämtat i rikt mått.»
ואתנה לבי לדעת חכמה ודעת הוללות ושכלות ידעתי שגם זה הוא רעיון רוח׃ 17
Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.
כי ברב חכמה רב כעס ויוסיף דעת יוסיף מכאוב׃ 18
Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.

< קֹהֶלֶת 1 >