תהילים 116
| אָהַבְתִּי כִּֽי־יִשְׁמַע ׀ יְהוָה אֶת־קוֹלִי תַּחֲנוּנָֽי׃ | 1 |
Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.
| כִּֽי־הִטָּה אָזְנוֹ לִי וּבְיָמַי אֶקְרָֽא׃ | 2 |
Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
| אֲפָפוּנִי ׀ חֶבְלֵי־מָוֶת וּמְצָרֵי שְׁאוֹל מְצָאוּנִי צָרָה וְיָגוֹן אֶמְצָֽא׃ (Sheol h7585) | 3 |
Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. (Sheol h7585)
| וּבְשֵֽׁם־יְהוָה אֶקְרָא אָנָּה יְהוָה מַלְּטָה נַפְשִֽׁי׃ | 4 |
Men jag åkallade HERRENS namn: "Ack HERRE, rädda min själ."
| חַנּוּן יְהֹוָה וְצַדִּיק וֵאלֹהֵינוּ מְרַחֵֽם׃ | 5 |
HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
| שֹׁמֵר פְּתָאיִם יְהֹוָה דַּלּוֹתִי וְלִי יְהוֹשִֽׁיעַ׃ | 6 |
HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.
| שׁוּבִי נַפְשִׁי לִמְנוּחָיְכִי כִּֽי־יְהוָה גָּמַל עָלָֽיְכִי׃ | 7 |
Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.
| כִּי חִלַּצְתָּ נַפְשִׁי מִמָּוֶת אֶת־עֵינִי מִן־דִּמְעָה אֶת־רַגְלִי מִדֶּֽחִי׃ | 8 |
Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
| אֶתְהַלֵּךְ לִפְנֵי יְהוָה בְּאַרְצוֹת הַֽחַיִּֽים׃ | 9 |
jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.
| הֶאֱמַנְתִּי כִּי אֲדַבֵּר אֲנִי עָנִיתִי מְאֹֽד׃ | 10 |
Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,
| אֲנִי אָמַרְתִּי בְחָפְזִי כָּֽל־הָאָדָם כֹּזֵֽב׃ | 11 |
jag som måste säga i min ångest: "Alla människor äro lögnaktiga."
| מָֽה־אָשִׁיב לַיהוָה כָּֽל־תַּגְמוּלוֹהִי עָלָֽי׃ | 12 |
Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?
| כּוֹס־יְשׁוּעוֹת אֶשָּׂא וּבְשֵׁם יְהוָה אֶקְרָֽא׃ | 13 |
Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
| נְדָרַי לַיהוָה אֲשַׁלֵּם נֶגְדָה־נָּא לְכָל־עַמּֽוֹ׃ | 14 |
Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.
| יָקָר בְּעֵינֵי יְהוָה הַמָּוְתָה לַחֲסִידָֽיו׃ | 15 |
Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.
| אֽ͏ָנָּה יְהוָה כִּֽי־אֲנִי עַבְדֶּךָ אֲֽנִי־עַבְדְּךָ בֶּן־אֲמָתֶךָ פִּתַּחְתָּ לְמוֹסֵרָֽי׃ | 16 |
Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.
| לְֽךָ־אֶזְבַּח זֶבַח תּוֹדָה וּבְשֵׁם יְהוָה אֶקְרָֽא׃ | 17 |
Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.
| נְדָרַי לַיהוָה אֲשַׁלֵּם נֶגְדָה־נָּא לְכָל־עַמּֽוֹ׃ | 18 |
Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,
| בְּחַצְרוֹת ׀ בֵּית יְהוָה בְּֽתוֹכֵכִי יְֽרוּשָׁלִָם הַֽלְלוּ־יָֽהּ׃ | 19 |
i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
