מִשְׁלֵי 20

1 לֵץ הַיַּין הֹמֶה שֵׁכָר וְכָל־שֹׁגֶה בּוֹ לֹא יֶחְכָּֽם׃

Vin gör lösaktigt folk, och starka drycker göra buller; den som dertill lust hafver, han varder aldrig vis.

2 נַהַם כַּכְּפִיר אֵימַת מֶלֶךְ מִתְעַבְּרוֹ חוֹטֵא נַפְשֽׁוֹ׃

Konungens förskräckelse är såsom ens ungs lejons rytande; den honom förtörnar, han syndar emot sitt lif.

3 כָּבוֹד לָאִישׁ שֶׁבֶת מֵרִיב וְכָל־אֱוִיל יִתְגַּלָּֽע׃

Det är enom man en ära, att han är utan träto; men de som gerna träta, de äro allesamman dårar.

4 מֵחֹרֶף עָצֵל לֹא־יַחֲרֹשׁ ישאל וְשָׁאַל בַּקָּצִיר וָאָֽיִן׃

För kölds skull vill den late icke plöja; så måste han i andene tigga och intet få.

5 מַיִם עֲמֻקִּים עֵצָה בְלֶב־אִישׁ וְאִישׁ תְּבוּנָה יִדְלֶֽנָּה׃

Rådet uti ens mans hjerta är såsom djup vatten; men en förståndig kan märka, hvad han menar.

6 רָב־אָדָם יִקְרָא אִישׁ חַסְדּוֹ וְאִישׁ אֱמוּנִים מִי יִמְצָֽא׃

Månge menniskor varda fromme kallade; men ho skall finna en, den rättsliga from är?

7 מִתְהַלֵּךְ בְּתֻמּוֹ צַדִּיק אַשְׁרֵי בָנָיו אַחֲרָֽיו׃

En rättfärdig, den i sine fromhet vandrar, hans barnom varder väl gångandes efter honom.

8 מֶלֶךְ יוֹשֵׁב עַל־כִּסֵּא־דִין מְזָרֶה בְעֵינָיו כָּל־רָֽע׃

En Konung, den på stolenom sitter till att döma, han förskingrar allt argt med sin ögon.

9 מִֽי־יֹאמַר זִכִּיתִי לִבִּי טָהַרְתִּי מֵחַטָּאתִֽי׃

Ho kan säga: Jag är ren i mitt hjerta, och klar ifrå mina synder?

10 אֶבֶן וָאֶבֶן אֵיפָה וְאֵיפָה תּוֹעֲבַת יְהוָה גַּם־שְׁנֵיהֶֽם׃

Mångahanda vigt och mått, både är Herranom en styggelse.

11 גַּם בְּמַעֲלָלָיו יִתְנַכֶּר־נָעַר אִם־זַךְ וְאִם־יָשָׁר פָּעֳלֽוֹ׃

Man känner ock en dräng på hans väsende, om han from och redelig vara vill.

12 אֹזֶן שֹׁמַעַת וְעַיִן רֹאָה יְהוָה עָשָׂה גַם־שְׁנֵיהֶֽם׃

Ett hörande öra, och seende öga, Herren gör dem båda.

13 אַל־תֶּֽאֱהַב שֵׁנָה פֶּן־תִּוָּרֵשׁ פְּקַח עֵינֶיךָ שְֽׂבַֽע־לָֽחֶם׃

Älska icke sömn, att du icke skall fattig varda; låt din ögon vaken vara, så får du bröd nog.

14 רַע רַע יֹאמַר הַקּוֹנֶה וְאֹזֵל לוֹ אָז יִתְהַלָּֽל׃

Ondt, ondt säger man, då man hafver det; men då det borto är, så rosar man det.

15 יֵשׁ זָהָב וְרָב־פְּנִינִים וּכְלִי יְקָר שִׂפְתֵי־דָֽעַת׃

Man finner guld och många perlor; men en förnuftig mun är ett ädla klenodium.

16 לְֽקַח־בִּגְדוֹ כִּי־עָרַב זָר וּבְעַד נכרים נָכְרִיָּה חַבְלֵֽהוּ׃

Tag honom sin kläde bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för den okändas skull.

17 עָרֵב לָאִישׁ לֶחֶם שָׁקֶר וְאַחַר יִמָּֽלֵא־פִיהוּ חָצָֽץ׃

Stulet bröd smakar hvarjom och enom väl; men derefter skall honom munnen full varda med hvassa stenar.

18 מַחֲשָׁבוֹת בְּעֵצָה תִכּוֹן וּבְתַחְבֻּלוֹת עֲשֵׂה מִלְחָמָֽה׃

Anslag bestå, då man förer dem med råd; och krig skall man med förnuft föra.

19 גּֽוֹלֶה־סּוֹד הוֹלֵךְ רָכִיל וּלְפֹתֶה שְׂפָתָיו לֹא תִתְעָרָֽב׃

Var unbevarad med den som hemlighet uppenbarar, och med baktalare, och med falskom mun.

20 מְקַלֵּל אָבִיו וְאִמּוֹ יִֽדְעַךְ נֵרוֹ באישון בֶּאֱשׁוּן חֹֽשֶׁךְ׃

Den sinom fader och sine moder bannar, hans lykta skall utslockna midt i mörkret.

21 נַחֲלָה מבחלת מְבֹהֶלֶת בָּרִאשֹׁנָה וְאַחֲרִיתָהּ לֹא תְבֹרָֽךְ׃

Det arf, der man allt för mycket hastar till det varder på sistone icke välsignadt.

22 אַל־תֹּאמַר אֲשַׁלְּמָה־רָע קַוֵּה לַֽיהוָה וְיֹשַֽׁע לָֽךְ׃

Säg icke: Jag vill vedergälla det onda. Förbida Herran, han skall hjelpa dig.

23 תּוֹעֲבַת יְהוָה אֶבֶן וָאָבֶן וּמֹאזְנֵי מִרְמָה לֹא־טֽוֹב׃

Mångahanda vigt är Herranom en styggelse; och en falsk våg är icke god.

24 מֵיהוָה מִצְעֲדֵי־גָבֶר וְאָדָם מַה־יָּבִין דַּרְכּֽוֹ׃

Hvars och ens gånger komma af Herranom; hvilken menniska förstår sin väg?

25 מוֹקֵשׁ אָדָם יָלַע קֹדֶשׁ וְאַחַר נְדָרִים לְבַקֵּֽר׃

Det är menniskone en snara, lasta det helga, och sedan söka löfte.

26 מְזָרֶה רְשָׁעִים מֶלֶךְ חָכָם וַיָּשֶׁב עֲלֵיהֶם אוֹפָֽן׃

En vis Konung förskingrar de ogudaktiga, och låter gå hjulet öfver dem.

27 נֵר יְהוָה נִשְׁמַת אָדָם חֹפֵשׂ כָּל־חַדְרֵי־בָֽטֶן׃

Herrans lykta är menniskones ande; han går igenom hela hjertat.

28 חֶסֶד וֶאֱמֶת יִצְּרוּ־מֶלֶךְ וְסָעַד בַּחֶסֶד כִּסְאֽוֹ׃

Fromhet och sannfärdighet bevara Konungen, och hans säte består genom fromhet.

29 תִּפְאֶרֶת בַּחוּרִים כֹּחָם וַהֲדַר זְקֵנִים שֵׂיבָֽה׃

Unga mäns starkhet är deras pris, och de gamlas grå hår är deras prydning.

30 חַבֻּרוֹת פֶּצַע תמריק תַּמְרוּק בְּרָע וּמַכּוֹת חַדְרֵי־בָֽטֶן׃

Sår fördrifver det onda, och hela hjertans skada.