מִשְׁלֵי 14
| חַכְמוֹת נָשִׁים בָּנְתָה בֵיתָהּ וְאִוֶּלֶת בְּיָדֶיהָ תֶהֶרְסֶֽנּוּ׃ | 1 |
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
| הוֹלֵךְ בְּיָשְׁרוֹ יְרֵא יְהוָה וּנְלוֹז דְּרָכָיו בּוֹזֵֽהוּ׃ | 2 |
Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
| בְּֽפִי־אֱוִיל חֹטֶר גַּאֲוָה וְשִׂפְתֵי חֲכָמִים תִּשְׁמוּרֵֽם׃ | 3 |
I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
| בְּאֵין אֲלָפִים אֵבוּס בָּר וְרָב־תְּבוּאוֹת בְּכֹחַ שֽׁוֹר׃ | 4 |
Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
| עֵד אֱמוּנִים לֹא יְכַזֵּב וְיָפִיחַ כְּזָבִים עֵד שָֽׁקֶר׃ | 5 |
Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
| בִּקֶּשׁ־לֵץ חָכְמָה וָאָיִן וְדַעַת לְנָבוֹן נָקָֽל׃ | 6 |
Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
| לֵךְ מִנֶּגֶד לְאִישׁ כְּסִיל וּבַל־יָדַעְתָּ שִׂפְתֵי־דָֽעַת׃ | 7 |
Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
| חָכְמַת עָרוּם הָבִין דַּרְכּוֹ וְאִוֶּלֶת כְּסִילִים מִרְמָֽה׃ | 8 |
Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
| אֱוִלִים יָלִיץ אָשָׁם וּבֵין יְשָׁרִים רָצֽוֹן׃ | 9 |
De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
| לֵב יוֹדֵעַ מָרַּת נַפְשׁוֹ וּבְשִׂמְחָתוֹ לֹא־יִתְעָרַב זָֽר׃ | 10 |
Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
| בֵּית רְשָׁעִים יִשָּׁמֵד וְאֹהֶל יְשָׁרִים יַפְרִֽיחַ׃ | 11 |
De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
| יֵשׁ דֶּרֶךְ יָשָׁר לִפְנֵי־אִישׁ וְאַחֲרִיתָהּ דַּרְכֵי־מָֽוֶת׃ | 12 |
Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
| גַּם־בִּשְׂחוֹק יִכְאַב־לֵב וְאַחֲרִיתָהּ שִׂמְחָה תוּגָֽה׃ | 13 |
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
| מִדְּרָכָיו יִשְׂבַּע סוּג לֵב וּמֵעָלָיו אִישׁ טֽוֹב׃ | 14 |
Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
| פֶּתִי יַאֲמִין לְכָל־דָּבָר וְעָרוּם יָבִין לַאֲשֻׁרֽוֹ׃ | 15 |
Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
| חָכָם יָרֵא וְסָר מֵרָע וּכְסִיל מִתְעַבֵּר וּבוֹטֵֽחַ׃ | 16 |
Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
| קְֽצַר־אַפַּיִם יַעֲשֶׂה אִוֶּלֶת וְאִישׁ מְזִמּוֹת יִשָּׂנֵֽא׃ | 17 |
Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
| נָחֲלוּ פְתָאיִם אִוֶּלֶת וַֽעֲרוּמִים יַכְתִּרוּ דָֽעַת׃ | 18 |
De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
| שַׁחוּ רָעִים לִפְנֵי טוֹבִים וּרְשָׁעִים עַֽל־שַׁעֲרֵי צַדִּֽיק׃ | 19 |
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
| גַּם־לְרֵעֵהוּ יִשָּׂנֵא רָשׁ וְאֹהֲבֵי עָשִׁיר רַבִּֽים׃ | 20 |
Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
| בָּז־לְרֵעֵהוּ חוֹטֵא וּמְחוֹנֵן עניים עֲנָוִים אַשְׁרָֽיו׃ | 21 |
Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
| הֲֽלוֹא־יִתְעוּ חֹרְשֵׁי רָע וְחֶסֶד וֶאֱמֶת חֹרְשֵׁי טֽוֹב׃ | 22 |
De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
| בְּכָל־עֶצֶב יִהְיֶה מוֹתָר וּדְבַר־שְׂפָתַיִם אַךְ־לְמַחְסֽוֹר׃ | 23 |
Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
| עֲטֶרֶת חֲכָמִים עָשְׁרָם אִוֶּלֶת כְּסִילִים אִוֶּֽלֶת׃ | 24 |
De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
| מַצִּיל נְפָשׁוֹת עֵד אֱמֶת וְיָפִחַ כְּזָבִים מִרְמָֽה׃ | 25 |
Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
| בְּיִרְאַת יְהוָה מִבְטַח־עֹז וּלְבָנָיו יִהְיֶה מַחְסֶֽה׃ | 26 |
Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
| יִרְאַת יְהוָה מְקוֹר חַיִּים לָסוּר מִמֹּקְשֵׁי מָֽוֶת׃ | 27 |
I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
| בְּרָב־עָם הַדְרַת־מֶלֶךְ וּבְאֶפֶס לְאֹם מְחִתַּת רָזֽוֹן׃ | 28 |
Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
| אֶרֶךְ אַפַּיִם רַב־תְּבוּנָה וּקְצַר־רוּחַ מֵרִים אִוֶּֽלֶת׃ | 29 |
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
| חַיֵּי בְשָׂרִים לֵב מַרְפֵּא וּרְקַב עֲצָמוֹת קִנְאָֽה׃ | 30 |
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
| עֹשֵֽׁק דָּל חֵרֵף עֹשֵׂהוּ וּמְכַבְּדוֹ חֹנֵן אֶבְיֽוֹן׃ | 31 |
Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
| בְּֽרָעָתוֹ יִדָּחֶה רָשָׁע וְחֹסֶה בְמוֹתוֹ צַדּֽ͏ִיק׃ | 32 |
Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
| בְּלֵב נָבוֹן תָּנוּחַ חָכְמָה וּבְקֶרֶב כְּסִילִים תִּוָּדֵֽעַ׃ | 33 |
I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
| צְדָקָה תְרֽוֹמֵֽם־גּוֹי וְחֶסֶד לְאֻמִּים חַטָּֽאת׃ | 34 |
Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
| רְֽצוֹן־מֶלֶךְ לְעֶבֶד מַשְׂכִּיל וְעֶבְרָתוֹ תִּהְיֶה מֵבִֽישׁ׃ | 35 |
En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
