איכה 3
| אֲנִי הַגֶּבֶר רָאָה עֳנִי בְּשֵׁבֶט עֶבְרָתֽוֹ׃ | 1 |
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
| אוֹתִי נָהַג וַיֹּלַךְ חֹשֶׁךְ וְלֹא־אֽוֹר׃ | 2 |
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
| אַךְ בִּי יָשֻׁב יַהֲפֹךְ יָדוֹ כָּל־הַיּֽוֹם׃ | 3 |
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
| בִּלָּה בְשָׂרִי וְעוֹרִי שִׁבַּר עַצְמוֹתָֽי׃ | 4 |
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
| בָּנָה עָלַי וַיַּקַּף רֹאשׁ וּתְלָאָֽה׃ | 5 |
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
| בְּמַחֲשַׁכִּים הוֹשִׁיבַנִי כְּמֵתֵי עוֹלָֽם׃ | 6 |
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
| גָּדַר בַּעֲדִי וְלֹא אֵצֵא הִכְבִּיד נְחָשְׁתִּֽי׃ | 7 |
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
| גַּם כִּי אֶזְעַק וַאֲשַׁוֵּעַ שָׂתַם תְּפִלָּתִֽי׃ | 8 |
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
| גָּדַר דְּרָכַי בְּגָזִית נְתִיבֹתַי עִוָּֽה׃ | 9 |
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
| דֹּב אֹרֵב הוּא לִי אריה אֲרִי בְּמִסְתָּרִֽים׃ | 10 |
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
| דְּרָכַי סוֹרֵר וַֽיְפַשְּׁחֵנִי שָׂמַנִי שֹׁמֵֽם׃ | 11 |
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
| דָּרַךְ קַשְׁתוֹ וַיַּצִּיבֵנִי כַּמַּטָּרָא לַחֵֽץ׃ | 12 |
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
| הֵבִיא בְּכִלְיוֹתָי בְּנֵי אַשְׁפָּתֽוֹ׃ | 13 |
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
| הָיִיתִי שְּׂחֹק לְכָל־עַמִּי נְגִינָתָם כָּל־הַיּֽוֹם׃ | 14 |
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
| הִשְׂבִּיעַנִי בַמְּרוֹרִים הִרְוַנִי לַעֲנָֽה׃ | 15 |
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
| וַיַּגְרֵס בֶּֽחָצָץ שִׁנָּי הִכְפִּישַׁנִי בָּאֵֽפֶר׃ | 16 |
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
| וַתִּזְנַח מִשָּׁלוֹם נַפְשִׁי נָשִׁיתִי טוֹבָֽה׃ | 17 |
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
| וָאֹמַר אָבַד נִצְחִי וְתוֹחַלְתִּי מֵיְהוָֽה׃ | 18 |
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
| זְכָר־עָנְיִי וּמְרוּדִי לַעֲנָה וָרֹֽאשׁ׃ | 19 |
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
| זָכוֹר תִּזְכּוֹר ותשיח וְתָשׁוֹחַ עָלַי נַפְשִֽׁי׃ | 20 |
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
| זֹאת אָשִׁיב אֶל־לִבִּי עַל־כֵּן אוֹחִֽיל׃ | 21 |
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
| חַֽסְדֵי יְהוָה כִּי לֹא־תָמְנוּ כִּי לֹא־כָלוּ רַחֲמָֽיו׃ | 22 |
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
| חֲדָשִׁים לַבְּקָרִים רַבָּה אֱמוּנָתֶֽךָ׃ | 23 |
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
| חֶלְקִי יְהוָה אָמְרָה נַפְשִׁי עַל־כֵּן אוֹחִיל לֽוֹ׃ | 24 |
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
| טוֹב יְהוָה לְקֹוָו לְנֶפֶשׁ תִּדְרְשֶֽׁנּוּ׃ | 25 |
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
| טוֹב וְיָחִיל וְדוּמָם לִתְשׁוּעַת יְהוָֽה׃ | 26 |
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
| טוֹב לַגֶּבֶר כִּֽי־יִשָּׂא עֹל בִּנְעוּרָֽיו׃ | 27 |
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
| יֵשֵׁב בָּדָד וְיִדֹּם כִּי נָטַל עָלָֽיו׃ | 28 |
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
| יִתֵּן בֶּֽעָפָר פִּיהוּ אוּלַי יֵשׁ תִּקְוָֽה׃ | 29 |
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
| יִתֵּן לְמַכֵּהוּ לֶחִי יִשְׂבַּע בְּחֶרְפָּֽה׃ | 30 |
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
| כִּי לֹא יִזְנַח לְעוֹלָם אֲדֹנָֽי׃ | 31 |
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
| כִּי אִם־הוֹגָה וְרִחַם כְּרֹב חסדו חֲסָדָֽיו׃ | 32 |
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
| כִּי לֹא עִנָּה מִלִבּוֹ וַיַּגֶּה בְנֵי־אִֽישׁ׃ | 33 |
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
| לְדַכֵּא תַּחַת רַגְלָיו כֹּל אֲסִירֵי אָֽרֶץ׃ | 34 |
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
| לְהַטּוֹת מִשְׁפַּט־גָּבֶר נֶגֶד פְּנֵי עֶלְיֽוֹן׃ | 35 |
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
| לְעַוֵּת אָדָם בְּרִיבוֹ אֲדֹנָי לֹא רָאָֽה׃ | 36 |
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
| מִי זֶה אָמַר וַתֶּהִי אֲדֹנָי לֹא צִוָּֽה׃ | 37 |
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
| מִפִּי עֶלְיוֹן לֹא תֵצֵא הָרָעוֹת וְהַטּֽוֹב׃ | 38 |
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
| מַה־יִּתְאוֹנֵן אָדָם חָי גֶּבֶר עַל־חטאו חֲטָאָֽיו׃ | 39 |
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
| נַחְפְּשָׂה דְרָכֵינוּ וְֽנַחְקֹרָה וְנָשׁוּבָה עַד־יְהוָֽה׃ | 40 |
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
| נִשָּׂא לְבָבֵנוּ אֶל־כַּפָּיִם אֶל־אֵל בַּשָּׁמָֽיִם׃ | 41 |
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
| נַחְנוּ פָשַׁעְנוּ וּמָרִינוּ אַתָּה לֹא סָלָֽחְתָּ׃ | 42 |
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
| סַכֹּתָה בָאַף וַֽתִּרְדְּפֵנוּ הָרַגְתָּ לֹא חָמָֽלְתָּ׃ | 43 |
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
| סַכּוֹתָה בֶֽעָנָן לָךְ מֵעֲבוֹר תְּפִלָּֽה׃ | 44 |
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
| סְחִי וּמָאוֹס תְּשִׂימֵנוּ בְּקֶרֶב הָעַמִּֽים׃ | 45 |
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
| פָּצוּ עָלֵינוּ פִּיהֶם כָּל־אֹיְבֵֽינוּ׃ | 46 |
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
| פַּחַד וָפַחַת הָיָה לָנוּ הַשֵּׁאת וְהַשָּֽׁבֶר׃ | 47 |
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
| פַּלְגֵי־מַיִם תֵּרַד עֵינִי עַל־שֶׁבֶר בַּת־עַמִּֽי׃ | 48 |
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
| עֵינִי נִגְּרָה וְלֹא תִדְמֶה מֵאֵין הֲפֻגֽוֹת׃ | 49 |
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
| עַד־יַשְׁקִיף וְיֵרֶא יְהוָה מִשָּׁמָֽיִם׃ | 50 |
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
| עֵינִי עֽוֹלְלָה לְנַפְשִׁי מִכֹּל בְּנוֹת עִירִֽי׃ | 51 |
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
| צוֹד צָדוּנִי כַּצִּפּוֹר אֹיְבַי חִנָּֽם׃ | 52 |
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
| צָֽמְתוּ בַבּוֹר חַיָּי וַיַּדּוּ־אֶבֶן בִּֽי׃ | 53 |
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
| צָֽפוּ־מַיִם עַל־רֹאשִׁי אָמַרְתִּי נִגְזָֽרְתִּי׃ | 54 |
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
| קָרָאתִי שִׁמְךָ יְהוָה מִבּוֹר תַּחְתִּיּֽוֹת׃ | 55 |
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
| קוֹלִי שָׁמָעְתָּ אַל־תַּעְלֵם אָזְנְךָ לְרַוְחָתִי לְשַׁוְעָתִֽי׃ | 56 |
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
| קָרַבְתָּ בְּיוֹם אֶקְרָאֶךָּ אָמַרְתָּ אַל־תִּירָֽא׃ | 57 |
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
| רַבְתָּ אֲדֹנָי רִיבֵי נַפְשִׁי גָּאַלְתָּ חַיָּֽי׃ | 58 |
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
| רָאִיתָה יְהוָה עַוָּתָתִי שָׁפְטָה מִשְׁפָּטִֽי׃ | 59 |
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
| רָאִיתָה כָּל־נִקְמָתָם כָּל־מַחְשְׁבֹתָם לִֽי׃ | 60 |
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
| שָׁמַעְתָּ חֶרְפָּתָם יְהוָה כָּל־מַחְשְׁבֹתָם עָלָֽי׃ | 61 |
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
| שִׂפְתֵי קָמַי וְהֶגְיוֹנָם עָלַי כָּל־הַיּֽוֹם׃ | 62 |
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
| שִׁבְתָּם וְקִֽימָתָם הַבִּיטָה אֲנִי מַנְגִּינָתָֽם׃ | 63 |
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
| תָּשִׁיב לָהֶם גְּמוּל יְהוָה כְּמַעֲשֵׂה יְדֵיהֶֽם׃ | 64 |
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
| תִּתֵּן לָהֶם מְגִנַּת־לֵב תַּאֲלָֽתְךָ לָהֶֽם׃ | 65 |
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
| תִּרְדֹּף בְּאַף וְתַשְׁמִידֵם מִתַּחַת שְׁמֵי יְהוָֽה׃ | 66 |
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
